Brun mat
Varför är alltid brun mat så jävla gött?
Morsan serverade renskav och matvete idag. Det var totalt brunt på min tallrik. Jättebrunt. Men jävlarns vad gött det var!
Hamburgare är bruna! Grillat kött är brunt! Kött över huvud taget är brunt! Alla grytor är bruna! Bruna bönor är bruna! Grovt bröd är brunt! Fullkornpasta är brunt! Soja är brunt!
Swedbank stadion i Malmö är däremot inte brun. Deeeeen är hieeemälsbleooo! Ljusblå alltså.
Sveriges mest intressanta derby sparkar igång nu, MFF-HIF! Heeng meeiid!
Beyonce är brun. Också jävligt gött.
Keep on running!
Keep on running. Keep, keep on running. There´s no place like home, there´s no place like home.
Handlar White Lies "Farwell to the fairground" om Åmål mån tro? Om arbetssituationen och om ungdomarnas tillvaro just nu?
Troligen inte.
Men det känns som att de flesta flyr staden för tillfället. Det finns inga inga pengar att hämta, samtidigt som den kalla vintern närmar sig med stormsteg. Vi flyr när chansen fortfarande finns.
Jag undrar hur många av oss i åldern 19-25 som går arbetslösa just nu? Hur många av oss kommer att lämna för att pröva lyckan någon annanstans? Hur många går hemma och vaknar av och an, utan den minsta aning om vad som kommas skall?
Den svenska nationalsången
Kronpinsessan Victoria håller ett väldigt korrekt tal. Hon tittar ofta ned på sin lapp, och det känns som att hon tänker efter hur varje ord skall tilltalas, för att sedan läsa nästa ord och formera det rätt i munnen.
De 30 000 åskådarna står upp och är tysta - precis som sig bör när Kronprinsessan håller tal.
En manlig röst tar vid när Kronprinsessans tystas. "Please rise for the national anthem of Sweden". Alla människor står kvar. Musiken till "du gamla du fria" går igång, men publiken är fortsatt tyst.
Varför sjunger inte svenskarna sin egna nationalsång?
1. Kan vi den inte?
2. Är vi rädda för vad stolsgrannen skall tycka om den egna fågelsången?
3. Tycker vi att det är allt för patriotiskt, rent av rasistiskt?
Jag själv sjunger den allt som oftast inte. Jag gör det inte för att jag skäms över min egna stämma. Om däremot mina grannar på sektionen, eller rent av hela arenan, brakar loss i kör - då kör jag också.
Detta är hemskt synd.
Nationalsången är en del av vårt land. En sång som vi alla i detta avlånga land bär med oss gemensamt, och bör vara stolta över.
Jag som utländsk motsåndare skulle bli förskräckt om en hel arena skulle stå och gorma nationalsången. Det skulle visa att vi var enade - att vi är starka.
Just nu ljuder allt som oftast bara musiken, och alla står och kollar på varandra istället för att sjunga ut vår älskan till detta landet. Precis som norrmänen.....(haha, där fick jag till det) (om ni nu kan den norska nationalsången dvs) (D.S)
Kampen då?
Jo, den vann ju Sverige x 4.
Mest och bäst var Johan Wallerstein som krigade ner Räsänen sista 50m. Storslagen dramatik.
Även avslutande 800m med Jaako, Asplund och Walldén var helt galet bra.
Gillade också Jukka Keskisalos uppvisning på hinder. Han är en riktigt senig finne med näsa för löpning, den där Keskisalo.
Sedan vann IFK mot Elfsborg. Gött!
Käkade en Kinabuffé i Kungälv. Allt som oftast när det handlar om buffé, så äter jag alldeles för mkt. Så också denna gång. Inte bra - känner mig svälld av alla övergödda tigerräkor inlindade i flottigt fett.
Hittade den här bilden, tagen i en sportaffär i Lloret de mar.
Jag måste se ofantligt kul ut iom att alla skrattar.
Eller vad säger du Ola?
Oboy
Lördagen 29/8-09 gick jag till sängs strax före 22:00. Det var nog första gången i mannaminne som jag somnade före midnatt. Jag kan i vilket fall inte minnas när jag gjorde det senast.
Men det är bra, jag måste börja få lite självbehärskning och diciplin gällande sömnen. Ska man vara på lagret prick 06:00 vareviga dag, så måste man se till att sömnen är tillräcklig för att orka med. Sömn vid 22-23 är nog vad som väntas framöver.
Såg en riktigt bra film igår - Sex Drive.
En 18-årig oskuld med ett självförtroende i bott, hittar en grymt snygg tjej på internet. Han uppger sig där för att vara den typiske quarterbacken i amerikansk fotboll. Hunken. Hon uppmanar honom att göra en roadtrip för att träffa henne, och lovar att gå "all in with you". Han ger sig naturligtvis ut på denna resa, tillsammans med sina två knullsäkra vänner i en stulen bil. En massa galna upptåg väntar på resan innan de når slutmålet, ni fattar säkert vad det handlar om.
Till skillnad från andra Highschool-filmer, så tycker jag att denna var härlig. Den hade charm, roliga tolkningar av människor och en lite undermedveten humor, vilket jag gillar. Bara att ladda ner! 4/5 till Sex Drive.
Idag ska jag till Göteborg med Farsan. Finnkampen är det som gäller, vilket ska bli trevligt. Christian Olssons stora comeback, Walleräng på 5000m, Asplund på 800m, Wissman på 200 och Mustafa vs. Keskisalo på 3000mh är de största eventen, enligt mig.
En nöjder David
Har spökat om min livstillvaro ganska rejält under de senaste dagarna.
- Skaffat lägenhet i Oslo, och flyttar därmed från Åmål - än en gång. Känner mig smått rutinerad när det gäller flytt och bo hemifrån, så det är ju inga problem precis. Däremot har jag varit mer fast vid Åmål nu under det senaste halvåret än vad jag varit tidigare, vilket gör att det är aningen jobbigare att lämna bakom sig. Men jag drar mig nog hemåt några gånger i månaden.
- Bytt arbetsbana helt. Tog mod till mig och sa upp mig från PD imorse. Jan lät lite ledsen faktiskt, men lämnade tydligen väldigt schyssta referenser när min nya arbetsplats - H&M:s Sentrallager - ringde upp. Det ska han ha all cred för - tror inte det är många arbetsgivare som ger ett strålande omdömme någon timma efter det att personen i fråga har sagt upp sig. Tack Jan, och Hej H&M! Känns bra att komma in i ett företag som är stabilt. Jag lär knappast bli varslad, har fantastiska arbetstider, en grym lön, och dessutom ett jobb där jag får arbeta med kroppen, vilket var min största önskan. Sedan är 70% av alla de 200 anställda svenska ungdomar mellan 18-25, vilket känns jävligt kul. Kommer nog inte att problem å fixa ett socialt nätvärk i Oslo.
- Byter troligen friidrottsförening från IF Göta Karlstad, till Vidar. Kommer jag igång bra med träningen, så har jag troligen bättre förutsättning till bra sparring än någonstans i övriga Sverige. För Vidar springer nämligen en av världens bästa 91:or, Sondre Nordstad Moen, och nordens i särklass bästa 89:a, Sindre Buraas. Dessutom springer många av de bästa seniorlöparna för klubben. Hoppas kunna hålla mig hel så att jag kan ta den chansen.
- Byter 1050kr i studiebidrag till en riktigt trevlig lön. Ut med fattigdom och in med lite vardagslyx.
Vad jag ska köpa?
Först ett par riktiga rullskidor, och sedan två par riktigt schyssta längdskidor. Sedan har jag tänkt att lägga undan 3-5000 i månaden, vet aldrig när det blir dåliga tider igen!;)
- Sett Män som hatar kvinnor ikväll! Den var klart över förväntan! Längtar till uppföljaren!
- Ska till Göteborg och Finnkampen på söndag med farsan! Ska bli kul att se gamla och nya ansikten in action. Det är extra roligt i och med att jag "känner" många av dem som tävlar sedan tidigare.
- White lies var förband till Coldplay på Stadion. De lär inte vara förband länge till........
Farwell to the fairground är tung som fan, och texterna är geniala. Vet vad som kommer att lyssnas på de närmsta veckorna...
Arbetsintervju
Tror att det gick ganska bra faktiskt. Kändes som jag kunde svara rakt och naturligt på varenda fråga och gjorde ett bra intryck.
Får svar i eftermiddag eller på måndag. Spännande.
Jobbet innefattar packning av kläder som ska ut till H&M:s butiker i hela Norge. Tydligen ett slappt jobb där man inte har allt för stora krav på sig. Känns kanon. Arbetstiden är från 06:00-14:00, månd-torsd. Är alltså ledig hela eftermiddagarna och fred-sönd. Looooooonweekend. Mycket bra.
Lönen ligger på 150SEK/timma, vilket också känns kanon.
Bara hålla tummarna.
Ska åka hem till Åmål om någon timma. Hoppas på en lugn helg.
morgontrött.
uuuööö. Klockan är 08:39, dvs alldeles för tidigt. Är så jävla morgontrött.
Anledningen till att jag väckt mig själv ur dvalan är att jag ska på arbetsintervju vid 10. H&M:s sentrallager i Alna är det som gäller. Hoppas verkligen att jag får det jobbet, då det är bra pengar, grym arbetstid och ligger 1km från vårt boende.
Så - önska mig good luck!
Bergsgeten
Kan säga så mycket som att de sju första avsnitten inte gjorde mig besviken. Det känns som att serien utvecklats på ett positivt sätt, hur det nu går till iom att de övriga säsongerna är helt fantastiska.
Satte sedan på mig dojorna och löpte norrut. Planen var att nå Holmenkollbakken. Och det gjorde jag ju - men - det var ett jävla slit för att ta sig dit. Alla de 8 kilometrarna upp är just uppför, med några få småbackar urför som undantag. De sista fyratusen metrarna gå i serpentiner uppåt, och klättringen är ca 500m. Man får därför aldrig vila benen med att sträcka ut, eller jogga. Det tar i låren uta helvete.
Upp nådde jag, men utsikten över Oslo jag hade förväntat mig förstördes helt av dimman. Faktum är att det var kallt på toppen, och man såg knappt 15m framför sig.
Sen bar det utför i 8km, vilket var skönt....
Nu ska jag knalla ner till Karl johan och käka ngt med Andres och Oscar!
En trött bergsget på toppen, dock ingen vidare utsikt.
Oslo
Har spenderat dagen i Oslo, och det har verkligen ingjutit hopp och framtidslängtan inom mig.
- Lägenhet fixad och klar. Bara formaliteter kvarstår.
Fin lägenhet, nära till centrum och framförallt nära till skogen! Jag gillar. Dessutom är hyran väldigt billig. Möcke bra.
- Börjar klarna kring jobb och intervjuer. Bara att ro allt i land nu.
- Träningsmöjligheterna med SATS, cykelbanor och skog (Holmenkollen) är helt sagolika.
- Oslo är som Karlstad - fast större. Det vill säga gemytligt och alldeles lagom med mer storstadsimpuls.
Det här blir bra re!
Han mä flänget
Det var en fredag vill jag minnas, och jag satt på länståget mellan Karlstad och Åmål. Skulle hem under helgen och käka ordentlig husmanskost.
I höjd med Värmlandsbro fick jag en genial tanke. Mina träningskläder låg i min lilla bag, och därför kunde jag ju avverka mitt distanspass mellan Säffle och Åmål. På så sätt så skulle jag ju verkligen genomföra passet - fast att vädret var ruggigt och jag var trött. En briljant tanke som genast fick mig på bra humör. Jag älskar utmaningar, och två mil i det här vädret är något av en utmaning - ungefär så gick tankesättet. Bytte snabbt om på toan, och hoppade av i Säffle.
Där stod jag på perrongen i världens största rövhål - Säffle.
Kastade upp bagen på ryggen och började färden hemåt. Efter 5km så började det att spöregna. Tempraturen låg på runt 3-4grader, och slasken plaskade under mina fötter.
Jag började att bli pinknödig, och dessutom studsade väskan otäckt på min rygg - som nu började ta skada. Hoppade in i en snödriva och pissade. Genast började jag att skaka av kylan och blev stel som en pinne. All svett inifrån kroppen som blandades med den fuktiga luften och regnet, gjorde att kläderna kylde av mig ordentligt.
Började springa igen, men benen bar inte speciellt bra längre, fötterna var stela och ryggen värkte.
VAD FAN HÅLLER JAG PÅ MED?, skrek jag ut i mörkret.
Tog upp mobilen för att ringa hem. Genast lade jag ned den i ryggsäcken igen, och fortsatte att springa.
70min och 15km senare, så satt jag och huttrade i duschen. Jag hade ett fett grin i mitt ansikte och var mäkta nöjd.
Tanken på att klara av turen på egen hand, tanken på att få sätta mig i duschen och vara stolt över mig själv - just den tanken gjorde att jag la ner mobilen när allt kändes som mest hopplöst.
Minnet av denna tur gjorde att jag idag gav mig ut på en 3 mil lång stakrunda på rullskidorna. Jag hade givit mig fan på att äta kladdkaka och se på film. Tanken på hur misslyckad jag skulle känna mig efter, tillsammans med minnet av idiotrundan i vintras, gjorde att jag gjorde något bra utav det hela. Det är jag stolt över.
Minnen gör oss stolta, minnen berättar om vem du är och vad du är kapabel till. Glöm inte det folks!'
Så här sprang jag Lag-SM 2006. Kan säga att Harry Potter spöade skiten ur de övriga tävlande.
LOST
- Chris Martin.
Det är en ny tid.
Klockan är över lunch, och jag smaskar på en macka, vilket är den fjärde i ordningen - och tillika frukost. Jag känner mig dekandent, jag känner mig överflödig och jag är framförallt ofantligt långsam. Allt jag gör går i slow motion, just för att jag inte har något att uppfylla. Man kan säga att jag dödar tid i väntan på ingenting. Min längtan till att ta mig för något är däremot stark.
Jag vill bli världens bästa längdåkare.
Jag ska springa junior-VM på 10 000m nästa år.
Jag ska försöka att skaffa mig ett jobb inom kvällsposten.
Jag ska flytta till Oslo och tjäna storkovan.
Jag ska också cykla runt hela jordklotet, bara för att jag vill.
Det är tisdagen den tjugofemte, tvåtusennio. Är det så här det skulle bli?
Nej, det var inte det här jag hoppades på när jag satte mig på en gymnasial utbildning för tre år sedan. Jag hade hoppats på att utveckla mig inom någonting - bli bra. Det slutade med att jag lärde mig ett antal saker så där lite halvdant, och mest bara gled omkring.
Nu får jag äta hela den sura citronen istället för att bara smaka.
Jag står utan utbildning för att söka mig in på någonting. Jag står utan några speciella talanger (även om jag vet att jag skulle göra mig bra inom sportjournalistiken) och jag sitter framförallt hemma i morsans kök i en morgonrock och tofflor som ser ut som mjuk pepparkaka.
Är det ett misslyckande?
JA, det är ett misslyckande. Jag hade ambitioner att bli så mycket mer - att bli känd för någonting. Min fallenhet för att ta den kortaste vägen har dock slagit väl ut.
Finns det hopp?
NEJ, det finns egentligen ingenting som talar för det. Jag sitter fortfarande här i min morgonrock och tofflor som luktar mjuk pepparkaka.
Men!
Det löser sig - eller hur? Finns det någon fras som är jag, så är det nog "det löser sig". För det gör det ju! Allting har ett svar, allting kommer att klaras av och ta form, så småningom. Må hända att jag är en late bloomer, men mina drömmar kommer att uppfyllas, bara jag lär mig att ta mig an dem.
Vad som känns mest och bäst för dagen?
- Att cykla runt jorden. Har länge drömt om detta, mest i perioder. Men det är verkligen något jag skulle vilja ta mig an. Man förstår inte världen innan man sett den.
Nu ska jag ta av mig min morgonrock och tofflor som inte alls ser ut som mjuk pepparkaka, och rensa stuprören från mossa. Har lovat mamma det. Sen blire kladdkakebak och filmtittande.
Hej, det är jag som är David!
Hej, Hallå dagboken.
Det var längesen jag nu förärade dig med mina vidunderliga tankar och åsikter. Ber om ursäkt för det.
Det var har varit fullt upp under ett par dagar.
Åkte till mormor & morfar i torsdags. På vägen hade jag sällskap av Linda, Helena, Sarah och Emma, som jag släppte av i Älvsjö.
Det var inget vidare med gamlingarna. Mormor har legat inne, har problem med magen, rygg, arm. Tanken var att jag skulle hälsa på för att se till henne i första hand. Istället var det morfar som behövde hjälp, då han fick akuta bröstsmärtor och andningssvårigheter under natten. Jag fick därför skjutsa in honom till akuten i Nyköping, där han fick vård.
Jag beundrar verkligen dessa gamlingar. Mormor är 85, och morfar fyller 90. De bor helt ensamma på landet, och har i princip ingen hjjälp alls från hemtjänst eller dyl. Morfar kör bil, fast att han inte kan vrida på nacken. Mormor lagar mat och städar, trots att hon är så nära blind som det går att bli. De kompliterar varandra bra - gamlingarna.
Åkte sedan hem på fredagsmorgonen för att jobba. Gick på FBK-Grölunda i Säffle och skrev ett reportage.
Bar direkt efteråt iväg till Stockholm för att ännu en gång bevittna mitt absoluta favoritband - Coldplay. Sov i bilen utanför stadion, och köade därefter i ca 10h innan bandet klev ut på scenen och levererade en hitparad utan dess like. Stod längst fram vid pianot - preis som förra gången - och njöt. Blev dock inte lika upphetsad som i Globen senast. Vet inte riktigt varför. Älskar känslan när allt änns som en dröm.
Bäst för kvällen: Glas of water och Billie Jean. Även Lovers in Japan var grym.
In i bilen och hem igen direkt efter konserten. Käkade på Donken i Södertälje, men blev ofantligt trött i Eskilstuna och somnade på en parkering där. Körde sedan vidare vid 5-snåret på morgonen, och var hemma vid 7. Körde alltså de sista 28 milen på två timmar, vilket som får betraktas som riktigt bra.
Jobbade sedan hela söndagen med hästhoppning, fotboll, tennis och hockeyn. Det tog grymt mycket energi, och därflr har jag sovit hela måndagen.
Nu, nu är det vardag igen.
Vad är på gång?
Jo, på onsdag bör det av till Oslo. Ska kolla på lägenhet tillsammas med Andres & Oskar. Förhoppningsvis är den fin, och då tar vi den. Detta innebär flytt den 15sept. Tror att vi kommer ha så jävla kul tillsammans, och Oslo känns verkligen kanon. Norskor är fina, mhmmm...;)
Ska på intervju på H&M:s lager också, vilket känns som ett bra första jobb och goa pengar.
Jag, Linda och Emma före Coldplay. 
Chris Martin var en armlängd bort. Synd att jag inte hade en bättre kamera. Jävla iphone.
Debattartikel i NWT.
Kul!!
Ge dom!
Dagen startade som sagt vid 7. Åkte ut till Ängbytjärnet för en löptur tillsammans med landslagsåkarna.
2,5h senare kom vi tillbaka. Blöta, leriga och trötta (iaf jag). Turen vi gjorde var helt fantastisk. Inne i Dalslands djupaste skogar finns det kärr, små tjärn och en jävla massa backar. Vi löpte hela tiden på små stigar och i mossar, vilket är bland det bästa jag vet. Gick inte speciellt fort, men 150min löpning sätter sina spår.
Nu är jag trött och nöjd. Precis sån här sparring som jag behöver få för att komma igång ordentligt igen.
Mer och mer börjar media att misstro Bolt. Blir spännande det här...
Va upp på Baljåsen, 302 m.ö.h. SYRGAAAAAS!
Jaha, då var vi där. Är han dopad?
Klockan är 07:28.
Ska strax iväg och springa en 2-3h lång distans med det svenska längdlandslaget, vilket ska bli riktigt spännande.
Slog nyss på TV:n. "Usain Bolts träningskompis och motståndare i VM-finalen, Daniel Bailey, erfaras ha åkt fast i ett dopingsprov".
Bailey kom fyra i VM-finalen på 9,93. Ni alla minns säkert hur han och Bolt sprang och log mot varandra i kvartsfinalen. Precis före VM åkte Bolts andra träningskompis, Yohan Blake, fast i ett dopingsprov.
Jag vet inte hur det är mer er, men mitt förtroende för Usain Bolt sjönk nu hela vägen ned till botten. En efter en av hans träningspolare och bästa kompisar, åker nu fast för förbjudna preparat.
Varför skulle alla i Bolts omgivning dopa sig, men inte han själv?
Usain Bolt och Daniel Bailey. Mår man inte illa när man ser detta?
Han till höger är dopad. Är han till vänster det?
Jag har en egen kundvagn! :)
Klippte gräset för en stund sen. Då kom jag att tänka på Ryssland.
Finns det något land som man hatar lika mycket, men ändå älskar för deras girighet?
De är bäst på i princip allt de företar sig (förutom musik möjligen) och har den där "vi-älskar-att-jävlas-med-allt-och-alla"-mentaliteten.
Oavsett om Ryssland är ett väldigt ostabilt land på många sätt, visar man ändå världen en storslagen fasad.
- Arrangerar man Eurovision song contest, ja, då ska man överskrida budgeten med någon miljard och göra evenemanget överlägset alla andra.
- Ska man ha en hockeyliga, ja, då ska man också ha världens bästa - kosta vad det kosta vill.
- Har man en landmassa som är jordens största, ja, då bevarar man den - även om någon liten skitstat med invånare som hatar Ryssland, inte vill tillhöra landet.
- Är det någon som ska ut i rymden, ja, då ska vi naturligtvis vara först.
- Vill vi jävlas med USA, ja, då gör vi det.
- Är det någon som ska döda Hitler, ja, då är det en ryss som ska göra det.
- Vill vi vinna allt i OS, ja, då dopar vi ner våra idrottare så att de vinner rubb och stubb.
Fattar ni vart jag vill komma?
Nej, inte jag heller. Jag vet bara att Ryssland är jordens största rövhål - men samtidigt den roligaste nationen i världen.
Dom gör som dom vill, och det är ingen som kan göra något åt det.
En bunt av konstiga typer - Ryssland En vinnande stat - Ryssland
Ett brev från Polismyndigheten Värmland.
Första maj är en dag som brukar firas med dunder och brak bland ungdomar. Kanske just för att ha en ursäkt att dricka sig redlös.
Det här året befann jag mig i Karlstad. Efter förfesten, så drog jag och Ludde ut till Borgmästarholmen där många ungdomar höll till. Där fanns även en kundvagn som jag blev väldigt förtjust i. Ni vet, en liten kundvagn för barn med flaga och handtag. Den skulle jag bara ha, och därmed fick den åka med i bilen in till stan.
Väl där, kom vi på den briljanta idéen att köra rally på Drottninggatan med den. Ludde hoppade i, och jag puttade på så fort jag kunde. Självklart kom det en polisbil och stannade oss.
"Vart har ni fått den?"
Förklarade som det var, och polisen beslutade sig för att ta med vagnen till stationen. Innan de åkte så fick jag fylla i ett formulär. Eftersom jag var full, så kryssade jag i rutan för att göra anspråk på kundvagnen, om inte ägaren (hemköp) kom och hämtade den.
Igår trillade det ner ett brev i lådan. Brevet var från Polismyndigheten i Värmland. Mamma såg nästan arg ut när hon kom med brevet i handen och undrade "vad tusan är det här?". Jag tänkte efter ett kort ögonblick, och sedan spred sig ett brett flin i ansiktet.
Antal: 1
Föremål: Kundvagn
Att betala vid avhämtning: 0kr
Anteckning: Kundvagn för barn med en vit plastflagga. Grön/rött handttag.
Är det inte festligt? Jag har blivit ägare av en kundvagn för barn. Känns stort. Undrar om man får mycket pengar för den på svarta marknaden?
Kundvagnen är av denna modell.
Bolt - ren eller inte?
Men. Det finns alltid ett men.
Hans prestationer under det senaste åren kan inte betraktas utan en viss misstänksamhet. Det gäller också Powell och Gay, samt flera av de jamaicanska damerna. Nu tar jag däremot bara upp herrarna.
Under en tvåårig period, så har vi fått se en enorm utveckling inom sprinten.
Det började egentligen redan 1999, när Mourice Green tvålade dit alla och satte ett nytt världsrekord med 9.79 - den första mannen under 9.80. Detta var ett nytt rekord med hela 5 hundradelar. Han låg nu på samma nivå som superdopade Ben Johnsson (med de gula ögonen) och senare avstängde Tim Montgomery.
Ett par år senare åkte tretton amerikanska sprinters fast i en stor dopingshärva. En av dem var storstjärnan Marion Jones. Även hennes make, tidigare nämnde WR-hållaren Montgomery, Kelli White och Latasha Colander åkte fast. Mitt i allt detta stod Maurice med en rad anklagelser mot sig. Han la av några år efteråt, men åkte aldrig fast. Troligen var han dopad.
2008 blev året då allt exploderade. Visst, Powell pressade världsrekordet en aning något år före, men det var 2008, och framförallt under OS, som de riktigt galna resultaten började komma. Alla minns säkert Bolts 9.69. Ett helt jävla fantastiskt världsrekord. En hel tiondel snabbare en vad någon sprungit på fram tills 2000-talet (och de som gjort det var dopade).
En övermänniska! En spexande övermänniska med en perfekt genetisk uppsättning. Under sin första riktiga säsong som sprinter, så springer ungtuppen in på 9.69 - avstannande.
Det följs av att Powell springer på 9.72 (också en hutlös tid) precis efter OS.
Dags för VM, och snacket handlade om Gay och Bolt. Skulle det bli ett nytt världsrekord? Ja, ni alla vet hur det gick. Bolt krossade alla och rusade in på 9.58. Gay blev tvåa på 9.71 och Powell trea (inte fått någon exakt tid).
Världen skrek av förtjusning och det var sannerligen ett magiskt ögonblick, det instämmer jag i.
Men med lite eftertanke....Karln sprang på 9.58. 9 fuckin 58 ! ! ! !
Om vi bortser från Powell och Gay, så är det 25 hundradelar snabbare än vad någon annan "ren" människa NÅGONSIN har sprungit. Det känns.......Alldeles, alldeles för mycket. Även om det är en oerhörd talang - en gudabenådan löpare, så är 25 hundrals sekund alldeles för mycket.
Tänk er att någon rusar in på 1.39 på 800m. Det finns inte i denna värld. Så bra är Bolts WR.
Också Powells och Gays tider är häpnadsväckande. Speciellt Gays. Också han är över tiondel snabbare än vad någon någonsin har sprunigt...
Nu spekulerar jag bara. Detta är vad JAG funderar över. Få skulle bli gladare äön mig om de är rena. Men detta känns för mycket. För bra. Tre man som springer så här fort under samma år....Det luktar lång väg.
Att flera jamaicanska sprinters åkte dit för att ha preparat i kroppen (inte förbjudna tydligen) precis före VM, samt Powells skumma uppladdning, gör inte misstanskarna mildare.
Jaja. Hoppas de är rena - Gudarna. För det är vad de är.
Dopade monster, eller gudabenådade löpare? Det är frågan.
Lite punkter
- Tråkandet förde dock något gott med sig. Såg en mycket bra rulle i "Cold Mountain". Filmen går minst en gång om året på fyran, men jag har aldrig brytt mig om att se den. Nu tog jag sats, med en lite skeptisk inställning. Rollistan var förbluffande bra. Eller vad sägs om Jude Law, Nicole Kidman, Seymour Hoffman, Zellweger, Winstone, Atkins och Portman? Det är en fin stjärnparad i en väldigt fin och undehållande film. Klart sevärd.
- Ställer numera klockan för tidig uppstigning. Friidrotts-VM i televisionen. Svenskarna gör bort sig fullständigt, såväl på banan som utanför. Den enda som presterat såväl på, som utanför, är Mustafa.
Nadia Casadei är numera ett riktigt hatobejkt från min sida. Vilken praktsopa i alla avseenden (självklart har hon presterat för att ta sig till VM, men det hon presterar nu är under all kritik, speciellt hennes befängda kommentarer).
- Såg IFK-HIF i en tidig seriefinal. Mycket bra match, med mycket bra ungdomar i aktion. Trevlig underhållning.
- Gick ut och stakade 18km på knackig asfalt. Det tog emot i motvinden, men desto lättare när det vankades hemfärd. Börjar bli stark!
- Är väldigt sugen på att se de nya avsnitten av Entourage.
- Mindre än en vecka till Coldplay. Jag tror inte att de kommer att matcha spelningen i Globen, just för att jag fick Chris plektrum och att han spelade en låt som vi önskade. Men det kommer förmodligen att bli riktigt jävla pissbra i vilket fall.
...
Är en något bitter människa för tillfället. Är rastlös, arbetslös, bostadslös, pengalös och skolös. Ja, det sista är alldeles riktigt. Lämnade de två par skor som jag brukar använda på rhodos. Nu när det är dags för jeans-väder, så är det inte roligt med flipp-flopps längre.
Dessutom rullar det en reklam för "två ägg i högklackat", en buskis med Stefan och Krister.
JAG. HATAR. BUSKIS.... JAG. HATAR. STEFAN. OCH. KRISTER.
Vuxna människor som klär ut sig, spelar utvecklingsstörda, gör konstiga grimager, drar skämt om prutt och bajs, och har någon konstig svensk-landsbygd-på-1800-tals-tema, har jag förbannat svårt för. Det är bara pinsamt och ogenomtänkt. Humor på lägsta nivå som hör hemma på lågstadiet.
Komiker som jag däremot har skrattat gott åt denna eftermiddag, är Galenskaparna och After Shave.
Så klassiska citat, så genomtänkt, så precist, och framför allt - så fjantigt. Humor i världsklass.
Eller vad sägs om citat som: "Fartland har fastnad i vinkelvolten, ja, han har fastnat i vinkelvolten", eller "Sen har vi Sanovar Nycklar från Ungern, som alltid ställer in höfterna först, och sen har han den stela, preusiska paradansatsen som ser ut att hämma honom"
Sportjournalisten Davido
Svenska skidlandslagets uppföljningsgrupp (de som inte platsar i OS-laget ännu) ska ha ett läger i Åmål nästa vecka. Anna-Karin Strömstedt som tog medalj i de senaste olympiska spelen i Turin, är en av deltagarna. Även en gammal vinnare av Vasaloppets damklass, Jenny Hansson, kommer att vara på plats. Bland herrarna har jag ingen aning om vilka som dyker upp. Jag har hört att en norsk sprintåkare av toppklass ska vara med, vet ej vem. Men tänkas kan är att någon av mina favoritåkare som Jerry Ahrlin eller Oskar Svärdh kommer, vilket vore fantastiskt! Den som väntar får se.
Jag ska i vilket fall möta upp dessa monster på Nygårdsmossen på måndag - i min egna gyttjepöl !!!!! Nygårdsmossen var jag på så sent som i förrgår! Där har jag tränat många timmar, runt, runt i gyttjan. Att nu få se flera av Sveriges mest vältränade människor harva omkring där, är verkligen superstort för mig. Förmodligen kommer jag att plocka med träningskläder, bara för att få springa med ett varv och känna mig proffsig, hehe.
Tanken är att jag ska göra några intervjuer och fota plågade ansikten.
På tisdag ska jag följa med på ett pass med rullskidor.
Coach på lägret är demontränaren Magnar Dalen, fd svensk, och nu senast finsk förbundskapten. Jag har träffat honom en gång tidigare, i en bastu i Vålådalen. Han är en riktig mjukis med hård träningsfilosofi.
Sedan, på fredag, så ska jag skriva om Färjestad-Frölunda som spelar i Säffle. Tanken är att att jag ska göra ett matchreferat, men också intervjuer med tränare och nyförvärv inför kommande säsong - målsättningar osv. Också det känns riktigt stort att få göra. Det är inte ofta som det är sådann stjärnglans i lilla PD som det kommer att vara i veckan som följer!
Nu ska jag ut och plocka svamp, eller rättare sagt kantareller. Såg en jävligt stor skara av gulingar när jag sprang igår. Det är därför jag är uppe så tidigt - för att inte någon kärring ska komma och sno guldet ifrån mig.
Förhoppningsvis kommer både Jenny och Jerry Ahrlin på måndag!
Båda är Vasaloppsspecialister.
Dragan Umicevic är ny i Färjestad denna säsongen. Honom ska jag grilla.
En arg solstråle
Hoppade på rullskidorna och stakade mig upp till Rösskogen. Sen bar det iväg på klumpiga och tröga ben.
Jag kan Rös -och Hannebolsskogarna helt utan och innan efter ett X antal träningstimmar där. Jag älskar de djupa mörka skogarna, backarna och de vida landskapen som man emellanåt får sig en skymt av.
Därför blev jag rent ut sagt förbannad när jag ser vad de gjort med mina skogar.
Längs spåret var det nu ett enda stor jävla kalhygge med bröte och skit. Borta var de fina stigarna inne i den djupa barrskogen, borta var gläntorna där jag ibland stannar och käkar blåbär, och borta var framför allt känslan av att vara i skogen, som jag verkligen gillar.
Ska dom avverka skog, varför göra det där folk motionerar och behöver all motivation de kan få? Nu blir det än jobbigare att plåga sig igenom passen, när omgivningen ser förjävlig ut. Dessutom var stigarna grymma när man kände för mer avslappnad löpning. Nej...Sånt gör mig på dåligt humör.
Passet då? Jo tack. Benen lyder inte riktigt, är ofantligt tröga och den lilla speedighet är fullständigt borta. I varje backe känner man sig klumpig som en kossa. Men! Jag sprang igenom de 8 kilometrarna, och jag måste säga, att emellanåt kändes det som förr, då alla rörelser bara synkar och dynamon i bröstet bara öser in syre i kroppen. Men de tillfällena var få och korta. Vägen tillbaka har börjat, men det är lång...
Så här kunde det se ut när jag, skogs-Ola och Adam härjade som värst.
Och ja, det är svett på ryggen. Mkt svett.
Casey gör min dag.
Filmen handlar om en deprimerad man (Casey) som återvänder till sin hemby på den amerikanska landsbygden. Han gör det för att han inte har några pengar, för att han misslyckats i N.Y, men framförallt för att bryta ihop. Istället försöker hans bror att ta självmord, och därmed är hans planer på att bryta ihop förstörda. Han träffar en dam (liv tyler) som han blir förälskad i och allting slutar lyckligt.
Filmen går i ett väldigt långsamt tempo, innehåller fyndiga dialoger som man själv känner igen sig i, och är förbannat grå och deprimerande. Ändock finns det en komisk underton i det hela, vilket jag gillar.
Anledningen till varför jag gillar filmen så mycket är Casey Affleck. Många tycker att han är en kass skådespelare. Jag däremot gillar honom väldigt mycket. Han är speciell. Hans osäkra framhållning, röst och utseende får mig att må bra. Nästan som en förälskelse. Kanske är det så här det känns att ha en idol? Att beundra någon?
Har aldrig tänkt tanken på vem som egentligen är min förebild förens nu. Idrottsstjärnor snackar ofta om att de vill vara goda förebilder för de unga osv. De flesta ungar i vårt avlånga land har också plancher av, och är besatt av någon speciell artist eller idrottsstjärna.
Jag har självklart haft poster i mitt rum jag med. Men aldrig någon av en speciell anledning.
Om jag skulle svara på vem som är min förebild, nu när jag tänkt efter, så skulle jag nog svara tre namn.
1. Casey Affleck
2. Chris Martin
3. Per Elofsson.
Varför? Ingen aning, mer än att jag älskar det jobb de gör, samt att det inte skulle skada att vara i deras skor.
Wednesday morning.
Sedan kommer de olustiga tankarna som jag får emellanåt. Funderingar om vad fan jag håller på med, vad jag ska hitta på för dagen och hur framtiden ska se ut.
Att vakna utan planer för dagen är bland det värsta och bästa som finns. I perioder när man arbetar eller går i skolan, så är en planlös dag framför TV:n med en massa snacks, helt fantastiskt. Dagar som idag, dagar då jag är arbetslös, när jag inte vet vad morgondagen har att komma med eller när jag egentligen inte har några alternativ till aktiviteter, så gör det mig deprimerad.
Just nu har jag lov på obestämd tid. Detta är skitjobbigt. Jag vill ha ett mål, något att se fram emot. Känna mig behövd någonstans. Nu svävar jag mellan barndom och vuxenlivet, utan några planer på vart jag ska landa.
När jag sedan öppnar mailboxen, så blir jag något muntrare. Har fått svar från ett par företag i Oslo (bl a Deli de Luca, Flex Force och XXL) som mottagit mitt CV. Genast kommer jag på andra tankar och får för mig att allt löser sig så småningom.
Därför kan jag glädja mig åt dagen igen.
Första anhalt blir Nygårdsmossen och en roligt pass i leran. Ikväll är det landskamp, Sverige-Finland. Är något att se fram emot.
Dals-Långed i rampljuset!
Åkte och hämtade Henkan i Billingen igår eftermiddag. Kunde inte låt bli att åka en timma tidigare, bara för att vara lite nostalgisk och åka runt i min hembygd - Dals-Långed - och minnas de gamla platser som jag härjat friskt på. Här följer en liten kavalkad av bilder som visar speciella platser för mig under min uppväxt.
Först och främst, huset som jag bodde i under mina första 10 år. Hallingbacken 4. På den tiden fanns det fyra stora björkar framför huset, samt en gammal stamm med en massa grenar som vi klättrade i. Huset är onekligen stort och var perfekt att leka kurragömma i.
Inne bland granarna fanns det ett stort antal kojor och annat bröte som man alltid lekte med.
En utmärkt fotbollsplan fanns där framför.
Ekhagsskolan. En väldigt fräsh och trevlig skola som jag enbart har goda minnen utav.
Mot den där muren spelades det ett hundratal matcher i bandy. Jävlar vad vi körde. Oftast på rullskridskor och med hockeyskydd.
När mamma och pappa skiljdes, så flyttade pappa hit - till kullen. Det var ett trevligt ställe. Vi spelade alltid fotboll på gräsplanen utanför. Jag var målvakt mellan björkarna, och han var den gamle rumänske storspelare - Boban.
I Långeds folkets hus (en av sveriges äldsta biografer), var det alltid lågstadiediscon. Här pussade jag min första tjej. Ser romantiskt och flådigt ut, eller hur?
Utsikt från Ekhagsvallen - Dalsland finaste idrottsplats. Vi bodde längst ner på gatan, så vart jag höll till de flesta kvällarna är nog ingen högoddsare.
Långed är speciellt. Ibland längtar jag tillbaka. Finns en samhörighet och känsla som enbart finns i denna byggd, och jag gillar den.
Ett CV
Mitt första CV är nu skrivet. Ett jobbigt slit, tycker nog många. Roligt, tyckte jag.
Ofta så funderar jag över vad lite jag företar mig, vad lite jag gjort, och vad lat jag varit. När jag sedan sitter där och knepar ihop en lista över erfarenheter och tidigare anställningar, så växer sig listan riktigt lång. Jag beskriver mig själv som en riktig titan och höjer mig själv till skyarna. Jag är ansvarstagande, socialt kompetent, fysiskt stark och en framåtsträvande person, som vill arbeta i ett framgångsrikt företag som stävjar bra arbetsförhållanden, och ser till mig som individ.
Helst vill jag arbeta på lager eller med något annat där jag får använda kroppen.
När jag sedan läser igenom skiten, så ser det förbannat bra ut. Det är prydligt, det är imponerande och det är framförallt inte jag.
Helt ärligt, så är detta CV och det personliga brevet, något av det bästa jag skrivit. Jag blir lika imponerad varje gång jag ögnar igenom det. Det är verkligen bra. Nu återstår det bara att se ifall de anställningsansvariga tycker detsamma.
Gjorde en svensk, och en norsk version. Hoppas främst på att det norska skall gå hem.
Inom mig växer en allt större längtan efter att ta mig an Oslo. Dels för att syster Ida och en del annat folk jag känner bor där, dels pengarna, men framförallt träningsförhållandena som Holmenkollen och Bislett erbjuder vintertid. Det finns alltid en 400m löparbana som inte är snötäckt, och det finns alltid skidspår att staka sig fram i.
Sen att det är en storstad med karaktär, gör att det blir än mer intressant.
We´ll see.
NÄSTA VECKA ÄR DET COLDPLAY PÅ STADION! ROADTRIP BEFORE?
Bilder á la Enhörning
Nu blir dom nog glada för publiciteten, Denise & Petra. Jag är glad.
Morgonmöte.
Efterblivna jävlar.
Odlarn och jeg,
Längdåkarn!
Oavsett hur bra tränad man är, så blir man alltid trött i slutändan. Man anpassar sig efter sin förmåga.
När jag är riktigt bra tränad, så kan jag gå ut och gneta 20min i ett hutöst tempo, för att sedan totalt dö. När jag är kasst tränad, så kan jag gå ut och köra det snabbaste jag kan i 20min, och sedan kapitulera fullständigt för mjölksyran. Ingenting skiljer mer än att det gick mycket långsammare vid det otränade tillståndet.
Därför köper jag inte folk som klagar på att dom inte kan springa, cykla osv, för att dom inte är tillräckligt bra tränade, eller för att dom får ont. Men klart som fan att det är jobbigt, att ni får träningsvärk efter första rundan och att man blir trött? Grejen är att man måste börja någonstans. Och början är alltid åt helvete. Så är det med allting.
Är man ny på ett arbeta som man inte har tidigare erfarenhet av, så tar det en tid att lära sig. Träning ger färdighet i allt.
Att jag vet vilken kapacitet jag kan ha med mycket träning, ska nu hjälpa mig att komma tillbaka. Jag vet, att dom jag får träna i 1-2 månader konternuerligt, så kommer jag att orka springa de där 3 milen utan att stanna som jag brukar. Jag kommer att kunna springa på kilometertider runt tre minuter blankt. Det riktigt suger i magen när jag tänker på känslan att flyga fram genom skogen, över sten och rötter, över kullar, genom vidsträckta fällt - utan att behöva känna trötthet. Bland de finaste känslorna som finns!
Denna gången ska jag bygga upp mig något annorlunda. Längdåkning tror jag mycket på. Man får med hela kroppen, man blir vrålstark i överkropp och i lungorna och det är framför allt kul och stimulerande. Att åka Vasaloppet igen ser jag redan fram emot. Denna gången är jag förhoppningvis mer vältränad än ifjol, och kan därmed göra ett fint resultat.
Den gamle Davido, snart tillbaka in action!
Tillbak i gamla synder, pladder om träning. Totalt ointressant för er trogna läsare. Ja, det finns en ganska stor skara av trogna läsare av bloggen, vilket jag tycker är fantastiskt kul. Känner att jag börjar komma ikapp med trillande av orden igen, efter ett par månaders svacka, vilket känts sådär.
Ska börja jobba på PD nästa helg igen. Ska trevligt.
En film på youtube
Min forna arbetskamrat på öa, Ville, har tydligen filmat min sista kväll. Tycker filmen är kul. Ska spela macho och dricka ren vodka. Jag klarar fem sekunder av detta "mandomsprov", vilket är skamligt för att vara viking.
Men jag måste säga, att även om jag var dyngrak, så kom kväljningarna direkt. Det är vidrigt.
Banane däremot. Den killen klarar 20sek!!! Det är imponerande. Jag har ändå klarat 24sek av Pachas mandomsprov på festen. Vad skulle inte han klara när han sveper rent på detta sätt?.....
Här är i vilket fall länken: http://www.youtube.com/watch?v=gNYZ2X-g-Qk&eurl=http%3A%2F%2Fjudeville%2Eblogg%2Ese%2F&feature=player_embedded
För övrigt har jag precis sett ett bedrövligt dåligt derby mellan HIF-DIF. Allsvenskan håller verkligen inte måttet, även om jag tycker att det är en intressant serie.
Har bestämt mig för att skriva CV imorgon. Ska söka H&M-lager, Gardemoen och diverse andra lager i Oslo, samt en rad olika företag i Karlstad. I höst finner ni mig alltså i någon av dessa städer (om det går som jag vill).
Simmarn
Åkte till Karlstad under fredagseftermiddagen. Möttes upp av Luddie på tågstationen. Satte mig sedan bakom ratten, körde till Bergvik och handlade mat, och plockade därefter upp födelsedagsbarnet zetha samt annat folk.
Styrde därefter grill och en del alkohol (inte jag, höll mig kragen) på luddes veranda - precis som back in the days. Det är något speciellt med det huset och verandan. Känns hemma.
Samtalade med många som jag inte snackat med på länge - kul!
Staden uteserveringar togs sedan i besittning. Alldeles lagom allting.
Mötte Adam & Ola. Dom skulle sova i skogen (gick åt helvete, myggor). Fick skjuts till Sommarro. Såg där en film tillsammans med Lisa och drack oboy. Rätt som det var, så var klockan 6 på morgonen. Simmade då över älven till Björkås, vilket kunde gått riktigt illa. Var strömt som faen och jag fick rejäl mjölksyra. Längre och längre gled jag nedför älven, och jag slet som ett djur för att nå bryggan. Aldrig mer.
Knallade sedan dyngblöt in till stan och tog gåget hem.
Direkt vid hemkomst i Åmål mötte pappa upp med bilen. Iväg till Bengtsfors och kanotmaran blv det. Trevligt arrangemang med Ingvar Oldsberg i spetsen.
Kvällen bjöd på Mario Party hos Jocke. Kom trea, känns sådär.
SÅ! Där fick jag ner lite dagboksanteckningar i snabb skrift. Har bestämt mig för att fortsätta blogga dagbok för att komma ihåg vad jag företar mig. Är kul att blicka tillbaka på. Vet också att det finns folk som kan tänka sig att hålla koll på vart jag håller hus. Bloggen är därmed ett perfekt forum.
Nu skall det sovas, 42h i vaket tilstånd säger ifrån!
En sliten kille och en liten, liten stad.
Då blir jag nästan mörkrädd. Folk som jag inte känner eller har någon som helst relation till, ska inte veta vad jag har gjort denna sommaren. Var har hon fått denna information ifrån? Det är knappast så att hennes barn skulle läsa denna blogg, och inte har jag dem på facebook.
Vet inte vad jag ska säga, känns bara märkligt.
Har börjat finna tillbaka till vardagslunken, dvs TV-tittande, mycket och god mat, samt en massa cyklande. Intensiteten i livet, som tidigare gick på högvarav, är nu nere i ett lugnt flås igen. Det är tråkigt, det är ensidigt och det är slappt. Genast omsluter jag mig i ett skal och föraktar min omgivning. Vill inte, orkar inte.
Jag märker nu hur många sidor det finns av en själv. Vilken roll man har i olika omgivningar och sammanhang.
I sverige är jag är en riktig enstöring som vill - men sällan orkar. Jag är självgod och har alltid rätt. Umgås jag med folk så uppskattar jag det, men det är att ta sig till uppskattningen som jag inte orkar att ta mig för.
På Rhodos kom uppskattningen till mig och jag levde därför i ett ständigt rus. Troligtvis pratade jag med ett hundratal personer varje dag, varav häflten kom fram på klubben och ville skaka hand under kvällarna. Folk på charter ser upp till de som jobbar på orten och vet vad som gäller. Därför känner man sig uppskattad på ett helt annat sätt. Tänk om alla idioter på charter skulle uppskatta personalen i Konsum-kassan också? Det finns inte. För i sverige har vi bestämt att ingen skall få mer credit än vad de förtjänar.
Nu är jag virrig, jag är trött, jag svamlar och har egentligen ingenting att säga alls. Klockan är mkt och maggen är full av chocklad. Därför blir det en tur till övervåningen och min säng.
Imorgon ockuperar jag villa Björk i Björkås. Ska ut med Ludde och förhoppningsvis en massa annat skönt folk. Får se hur kontrasten jämfört med senaste veckorna kommer att vara. Vågar jag köra mina randiga kortbyxor och pacha-linne, eller kommer jag inte in på Arena med dem på?...Nästan värt att chansa, bara för att få lite credit!
Charlestown blir imorn!
Favoriter i repris.
Då var man tillbaka i kyla och grönska.
Är back in town, tillbaks i Åmål.
Fem veckor har gått sedan jag och Andres satte oss på planet mot öa.
Det kom att bli en minst sagt fantastisk tripp som slutade i en kraftig bakfylla och misär på Gardemoen i tisdags. Hade laddat på batterierna med allt för många drinkar och helrör, vilket resulterade i en flygresa jag knappt minns.
Avskedet på bargatan var minst sagt jobbigt. Grät som fan och kramade alla arbetskamrater länge. Att det skulle bli så jobbigt att lämna allt, hade jag faktiskt inte väntat mig. Är inte speciellt känslosam av mig i vanliga fall. Om det nu var alkoholen som gjorde att tårarna rullade ner för kinderna, låter jag vara osagt. Men det har varit jobbigt dagarna efter hemkomsten också, så att sorgen var nog inte vätskans uppbåd i det här fallet.
Jag kommer minnas:
- Morgonmötena. De legendariska morgonmötena på Café au lait, där det hölls polsk riksdag - varje dag! Allt prat om pinnar och nattens bravader var fantstiskt att lyssna på. Tänk er 14 idioter som älskar sig själva och att snacka, så fattar ni hur bra det var.
- Solen och värmen som varje dag bara fanns där. Den var konstant, och någon oro för vad morgondagen skulle komma med, var aldig ens ett diskussionsämne.
- Moppeturerna. Jag körde upp på 1300m berg, jag svepte fram längs Ixia med Araben som helgalen chaufför - på en 30år gammal vespa, jag körde i 120km/h ner för ett berg, jag körde som en grek i kaosartad trafik, jag blev tagen av polisen, jag körde utan hjälm. Moppeturerna. De var alltid någonting extra.
- Jobbet på stranden. Alla långa samtal med intressanta och flippade människor, alla toppless-brudar, alla simturer, nattbad och lek i vågorna. Paradise.
- Nätterna som började vid 1 och slutade vid 5. Say no more.
- Våra fester som alltid spårade ut, som jag (vi workers) var stjärna på, som bjöd på obehindrat med alkohol och där ordet "pinsamt" inte existerade. Alla körde så hårt dom kunde, och varje fest har sin egna lilla historia.
- Strippen inför 200 tjejer. Märktigt.
- Svettmacka, gyros, pommes frites, chips och coca cola var vad man åt. Det är skönt å va hemma...
- Känslan av att aldrig behöva oroa sig för något, aldrig behöva ta hänsyn - friheten. Hakuna Matata.
- Mina arbetskamrater. Vem kan glömma pinn-plockarn, araben, odlarn, enhörning eller gulliga kimtown? Ingen.
Resan var fantastisk, men nu är den slut. Dags att återgå till reality.
Tack alla som gjorde uppehället på rhodos till den bästa perioden i mitt liv!
Fyllle-kajjjan1
Sista fulla festnatten! Klockan är runt 4. Kom just hem. Är pruttfull.
Grät en skvätt på stranden nyss. Det är jobbigt det häör. Lämna hemma. Det är så det känns. Alla kompisar, rhodos stad, stranden och framförallt havet. Det o'ndligt sköna och vackra havet med Turkiets berg i bakrunden. Det känns hemma just ju.
När jag kommer till åmål? Gå ner till Örnäs? samma sak?...Nej. dan heller.
Nej....Nu går jag och köper mig en gyros hos bruchan. Hanär fan så skön. brussssssssssssssssshan.
Han ska få
Peace
(bläää, som klimpen i bert skulle sagt)
Pinn-Plockarn och Runk-Davve
Fick i uppdrag att sälja Aquarium-Parallia med pinn-plockarn Johannes. Verkligen chill. Jag gillar att arbeta med Johannes. Vi snackar strunt, tar det jävligt lugnt och säljer bara tjejer.
Pitchade på fyra grupper, sålde dem alla, dvs 18 biljetter. Sedan fick det vara nog tyckte vi, och eftermiddagen spenderades därefter i vattenbrynet med strandtennis och en massa bad. Gött mos.
Iom att vi sålde hyfsat med biljetter, så bestämde jag mig för att inkassera dem i hotell Amaryllis. Säng inatt också alltså.
Under kvällen satt vi på gågatan. Hade med oss gitarr och sånghäfte. Vi var kungar. Sålde 16 med gurans hjälp (bara tjejer såklart) och rev ned lite applåder. Tjänade också 8euro som folk kastade till oss.
Avslutade med en fet meal på donken.
Nu har jag skrapat ihpå lite money till hemresan, men ska försöka fåp till lite mer imorgon, min sista dag i paradiset.
Även om sista veckan varit kass bitvis, så ska det bli sorgligt att åka hem. Kan bara tänka mig hur det hade varit om incidenten på hotellet inte hade hänt. Då skulle jag nog lipa blod inför homecoming.
Men men. Cest la vie
Vattenpolo
Nu sitter jag i lobbyn tillsammans med sex gormande serbier. Det är vattenpolo på TV, Spain-Serbia. Vilken oerhört fjantig idrott. Verkar dock vara stort i Serbien.
Har en natt kvar efter denna. Får se var den spenderas. Har lovat mig själv att inte checka in på nytt hotell, utan spara de pengar jag kommer att tjäna på jobbet. Hellre en jobbig natt än luspank vid hemkomst.
En natt som bartender
Bestämde mig för att ta det hyfsat lugnt med alkoholen denna kväll, i och med att jag legat halvdöd under veckan. Det resulterade i att jag blev kung av baren, större delen av kvällen.
Nu kan ju inte jag göra drinkar över huvud taget. Men! Jag är grym på att göra Redbull-Vodka. Grym! Jag själv tycker inte att det är någon höjdare, men övrigt folk verkar gilla det. Min policy var "sätt fingret dit du vill ha vodka". Alla verkade nöjda med detta.
På hemvägen mötte jag ett antal personer jag serverat. Många spydde.... he he.
Kan tänka mig att jobba i baren. Gillar farten, stressen och att arbeta med flaskor.
En kille trillade in bakom baren och välte ut ett tiotal flaskor på golvet. Jävlar vad stryk han fick av de grekiska vakterna. Har lite dåligt samvete att jag hämtade dem...
Idag blir det sola för hela slanten!
