En sliten kille och en liten, liten stad.
Träffade en dam på runt 45 jordsnurr igår kväll. Kvinnan i fråga är mamma till en klasskompis som jag hade på mellanstadiet. Har inte pratat med denna person på säkert fem år, och aldrig med mamman. Våra föräldrar har inte heller någon som helst kontakt. Ändå är hennes första spontana fråga "Jag hörde att du jobbat på Rhodos, vad trevligt".
Då blir jag nästan mörkrädd. Folk som jag inte känner eller har någon som helst relation till, ska inte veta vad jag har gjort denna sommaren. Var har hon fått denna information ifrån? Det är knappast så att hennes barn skulle läsa denna blogg, och inte har jag dem på facebook.
Vet inte vad jag ska säga, känns bara märkligt.
Har börjat finna tillbaka till vardagslunken, dvs TV-tittande, mycket och god mat, samt en massa cyklande. Intensiteten i livet, som tidigare gick på högvarav, är nu nere i ett lugnt flås igen. Det är tråkigt, det är ensidigt och det är slappt. Genast omsluter jag mig i ett skal och föraktar min omgivning. Vill inte, orkar inte.
Jag märker nu hur många sidor det finns av en själv. Vilken roll man har i olika omgivningar och sammanhang.
I sverige är jag är en riktig enstöring som vill - men sällan orkar. Jag är självgod och har alltid rätt. Umgås jag med folk så uppskattar jag det, men det är att ta sig till uppskattningen som jag inte orkar att ta mig för.
På Rhodos kom uppskattningen till mig och jag levde därför i ett ständigt rus. Troligtvis pratade jag med ett hundratal personer varje dag, varav häflten kom fram på klubben och ville skaka hand under kvällarna. Folk på charter ser upp till de som jobbar på orten och vet vad som gäller. Därför känner man sig uppskattad på ett helt annat sätt. Tänk om alla idioter på charter skulle uppskatta personalen i Konsum-kassan också? Det finns inte. För i sverige har vi bestämt att ingen skall få mer credit än vad de förtjänar.
Nu är jag virrig, jag är trött, jag svamlar och har egentligen ingenting att säga alls. Klockan är mkt och maggen är full av chocklad. Därför blir det en tur till övervåningen och min säng.
Imorgon ockuperar jag villa Björk i Björkås. Ska ut med Ludde och förhoppningsvis en massa annat skönt folk. Får se hur kontrasten jämfört med senaste veckorna kommer att vara. Vågar jag köra mina randiga kortbyxor och pacha-linne, eller kommer jag inte in på Arena med dem på?...Nästan värt att chansa, bara för att få lite credit!
Charlestown blir imorn!
Då blir jag nästan mörkrädd. Folk som jag inte känner eller har någon som helst relation till, ska inte veta vad jag har gjort denna sommaren. Var har hon fått denna information ifrån? Det är knappast så att hennes barn skulle läsa denna blogg, och inte har jag dem på facebook.
Vet inte vad jag ska säga, känns bara märkligt.
Har börjat finna tillbaka till vardagslunken, dvs TV-tittande, mycket och god mat, samt en massa cyklande. Intensiteten i livet, som tidigare gick på högvarav, är nu nere i ett lugnt flås igen. Det är tråkigt, det är ensidigt och det är slappt. Genast omsluter jag mig i ett skal och föraktar min omgivning. Vill inte, orkar inte.
Jag märker nu hur många sidor det finns av en själv. Vilken roll man har i olika omgivningar och sammanhang.
I sverige är jag är en riktig enstöring som vill - men sällan orkar. Jag är självgod och har alltid rätt. Umgås jag med folk så uppskattar jag det, men det är att ta sig till uppskattningen som jag inte orkar att ta mig för.
På Rhodos kom uppskattningen till mig och jag levde därför i ett ständigt rus. Troligtvis pratade jag med ett hundratal personer varje dag, varav häflten kom fram på klubben och ville skaka hand under kvällarna. Folk på charter ser upp till de som jobbar på orten och vet vad som gäller. Därför känner man sig uppskattad på ett helt annat sätt. Tänk om alla idioter på charter skulle uppskatta personalen i Konsum-kassan också? Det finns inte. För i sverige har vi bestämt att ingen skall få mer credit än vad de förtjänar.
Nu är jag virrig, jag är trött, jag svamlar och har egentligen ingenting att säga alls. Klockan är mkt och maggen är full av chocklad. Därför blir det en tur till övervåningen och min säng.
Imorgon ockuperar jag villa Björk i Björkås. Ska ut med Ludde och förhoppningsvis en massa annat skönt folk. Får se hur kontrasten jämfört med senaste veckorna kommer att vara. Vågar jag köra mina randiga kortbyxor och pacha-linne, eller kommer jag inte in på Arena med dem på?...Nästan värt att chansa, bara för att få lite credit!
Charlestown blir imorn!
Kommentarer
Postat av: Linnea
Jag och mina kompisar brukar sitta och diskutera din blogg haha :P
Trackback
