andresdavid

* Kliva på i Kil -_-
* Upptäcker att varenda vagn är fullsatt. =(
* Det luktar korvstroganoff, nerskitna blöjor och curry. Barnen skriker. :@
* Ah, ett ledigt säte! :D
* Fet tant med grinigt ansikte och hundhår över hela tröjan sätter sig bredvid :|
* Känns åt helvete...:|
* På med musik i öronen och fram med kaffe & bulle. Läsa tidningen =)
* Batterier i mp3:n slut efter tjugo minuter. :@
* Somnar av tristess. -_-


Veckan i övrigt ser ut likt följande:
- Jobb tisd-torsd, 06-14.
- Träning på Sognsvann & Voksenkollen (ja, jag skiter i vad fan magen håller på med)
- Storkok - lasange.
- Fixa norskt bankkonto.
- Hemresa torsdag.
- Genomgång av helgens klassfotboll + klippa håret (?), fredag.
- Löklördag med lite umgänge kanske? Finns en nyinköpt 50-tummare i Åmål vad jag hört? ;)
- Klassfotboll och bra jävla money, söndag.

Det är inte mycket som gjort mig på bra humör den gångna helgen, men ikväll har jag suttit och skrattat en bra stund. Det var riktigt skönt att få ut lite gladhet ur en annars smått depressiv figur.
Är du sugen på att flytta till Norge? Ja, då har jag den ultimata ordlistan för dig som behöver lite hjälp på traven med det norska språket. Håll till godo.

Alkoläsk - Rusbrus
Ambulans - Klantetaksi
Badkar - Blötebytta
Bajs - Baesj
Bajskorv - Snuskepölse
Blomsteraffär - Djungelkiosk
Dammsugare - Lorteslurper
Ekorre - Tallefjant
Gynekolog - Musekiker
Gruppsex - Klumpesnusk
Knulla - Pule
Krokodil - Pansartax
Tarzan - Skogs-Harald

Min absoluta favorit är däremot:
Homosexuell - Pruttegutt


Skogs-Harald på språng.

Döden är ett ämne som förföljer mina tankar just nu. Det är fascinerande hur döden fullständigt kan överskölja oss med funderingar och tankar som drar in oss i de djupaste av skuggor.

Jag är på ett sätt en beundrare av döden. På ett annat är jag livrädd för den.

Ibland utsätter jag mig för faror som verkligen gör att jag pillar på den sköraste av trådar. Jag kör vansinnesfärder med bilen. Jag dundrar i 80km i timman nerför ett berg med cykeln - utan hjälm. Jag super mig redlös och spelar Allan i en miljö som kan vara livsfarlig. Jag skiter i att äta medicin i en vecka - bara för att jag inte orkar gå till apoteket och köpa ny.

Å andra sidan är jag fruktansvärt rädd för saker som kan skada mig. Jag har en otrolig respekt för djur som jag inte kan kontrollera. Jag är skitskraj för meteoriter, och har alltid varit. Jag är skraj för att flyga. Jag drar mig för att hamna i bråk och trubbel med personer jag inte kan hantera.

Allt jag själv kontrollerar har jag ingen repsekt för, oavsett hur farligt det än kan vara. Det som andra styr åt mig är jag livrädd för.

Diskuterade utbildning med syrran häromdagen. Hur kommer det sig att vi inte får lära oss någonting om det verkliga livet i skolan, utan bara fakta om den förgångna och om sådant som egentligen inte involverar oss?

- Hur många av er visste hur man betalar räkningar och hur försäkringar/fonder/lån fungerar när ni gick ur gymnasiet?
- Hur många av er visste hur arbetsförmedling och bidrag fungerade?
- Hur många av er vet vad ni tar er till vid ett nära dödsfall, och ni står som närmast anhörig?
- Hur många av er vet om era rättigheter i samhället juridiskt?

Visst, en del av er har läst ekonomi, juridik osv och kan därmed en hel del inom ett visst område på grund av det. Men för oss som läst estetiska och övriga specialinriktade program - hur ska vi ha någon som helst aning om hur saker och ting fungerar? Räknar man med att föräldrarna ska stå för den biten helt och hållet?
En fråga värd att diskutera, tycker jag i vilket fall.

Vaknar upp och allt känns som i slow motion. En bubbla av glädjelöshet omringar mig. Mormors bortgång gör såklart att känslorna verkligen är i gungning, och minnen av henne poppar upp titt som tätt i skallen. Allt känns väldigt ovisst och olustigt - vill bara vakna upp ur en kass dröm.
Min egna fysiska status är heller inte bra. Jag känner mig sjuk utan symptom. Eller, det beror väl på lite hur man ser på saken. Det som kommer ur kroppen ser naturligtvis inte bra ut. Men det är inte det som gör att jag känner mig sjuk. Jag är trött såväl psykiskt som fysiskt och har ingen egentlig kraft. Naturligtvis hänger det hand i hand med vad som är fel i magen. All energi jag har läggs på tarmarna för tillfället, och det gör att övriga kroppen inte fungerar som den ska.

Man kan dock inte gräva ner sig, i vilket fall inte totalt.
Tog därför med Henkan, som jag är sällskap till under helgen, till marknaden i Säffle. Vi promenerade i maklig takt och tittade på alla tölpar, fjortisar och bönder. Åmål är mindre än Säffle, men fan så mycket mer medvetet om omvärlden. Säffle-folket verkar inte ha koll på någonting förutom bilar, nötkreatur och hur mycket en varmkorv på kanaltorget kostar. Jag tycker att de flesta småhålor har sin charm, men Säffle känns bara tragiskt i största bemärkelse.
- Jag håller dock på Karl-Petter i Kändisdjungelns final, denna afton. Han är verkligen en figur som pissar på allt vad Stureplanskulturen heter.

Har mycket pengar för tillfället. Det känner jag dock totalt likgiltigt inför. Gick därför och tippade 300kr på en Lången, allt för att få lite spänning och engagemang inför kvällens TV-sända matcher. Vinner jag så vinner jag, och då får jag en fin hacka money. Men vem fan bryr sig i tider som dessa, egentligen...

Det hålls en minnesstund för mormor i Råby kyrka ikväll. Stor del av släkten är där. I och med att jag tar hand om Henrik så närvarar jag inte fysiskt. Däremot ska en text jag skrivit om mormor läsas upp, och det känns bra att bidra med någonting.

 
En positiv bild kan jag bjuda på efter ett allt annat än roligt inlägg.

En varm sommarkväll i skymning. Bilrutorna är nervevade, varm sommarluft fläktar i ansiktet, gräshopporna spelar och det luktar koskit. Åkrarna flyger förbi och känslan är sommar ända ut i fingerspetserna.
Varsamt svänger bilen upp på den lilla grusvägen som leder upp till vårt sommarställes infart. På vänster sida ser man att det lyser i det lilla röda huset uppe på krönet av backen.
Ivrigt kliver jag ur bilen som just parkerat under det stora äppelträdet, och börjar lasta upp bagaget på den rostiga skottkärran som funnits med sedan jag föddes.
En dörr knarrar till, och runt hörnet av det stora buskaget syns en liten figur röra sig i dunklet. Det är mormor Brita som kommit för att möta upp och hälsa oss välkomna. Sommaren är äntligen här.

Sommaren för mig är Åland och vårt sommarställe. Varenda sommar i mitt 19-åriga liv, förutom den senaste, har spenderats där, och därmed kan man säga att det är mitt andra hem. En del av det hemmet är min mormor och morfar som lever i huset bredvid. 

När jag var liten sprang jag alltid in till deras hus innan de andra i min familj vaknat. Mormor lagade varm choklad och bredde rostade ostmackor med kalvkorv åt mig. Sedan slog jag mig ner och tittade på sommarlovsmorgon. Smaken av mormors varma choklad och doften av deras gamla sommartorp med solen skinandes utanför fönstret kommer alltid att finnas kvar i mig.

På eftermiddagarna kom ofta mina kusiner Linnea & Erika upp från deras hus. Det vaknades spel av olika slag. Mormor hade alltid en massa roliga spel som vi kunde spela, och var alltid sugen på att själv vara med. Det spelade ingen roll om spelet hette Skip-bo, Yatzi eller Finns i sjön - mormor ville alltid vara med. På senare år har vi spelat mycket Trival Persuit om kvällarna. Det spelade aldrig någon roll att det var pösmunkar som jag själv, morfar Jan och pappa Lars som deltog - mormor vann alltid. Hon var en mycket lärd och smart kvinna, min mormor. I vissa avseenden tror jag aldrig att hon fick chansen att visa vad hon egentligen var kapabel till i sitt liv.

Ett av de starkaste minnena jag har av min mormor är från sommaren 2007. Jag var på väg ner till havet för att ta ett dopp i det blå efter ett träningspass. Det var en sagolikt vacker kväll, och solen höll just på att gå ner bakom trätopparna på andra sidan viken. 
Från backen ser jag mormor stå längst ut på bron. Hon har sina gångstavar i händerna, och står vänd utåt vattnet. Jag stannar till och bara betraktar min mormor från ett hundratal meter. Jag minns att jag ville hämta kameran och fota henne i smyg. Solen som glimrade i vattnet och speglade sig likt en korridor av ljus in till bron, framför mormor, kunde blivit ett fantastiskt kort. Istället betraktade jag henne bara från håll. Länge stod hon där, innan hon slutligen vände på klocken och började att gå upp för backen med sin tassande gång. 


Tack för allt du givit mig, speciellt de fantastiska somrarna.
Brita Granqvist, må du vila i frid.

En verklig händelse:

Ludde kom på den geniala ideén att tjäna pengar på mig. Jag iklädde mig därför rollen som polsk svartjobbare utan svenska språkkunskaper. Det gick bra. Fick ihop ett antal kronor innan vi fastnade utanför Nöjesfabriken av ett par pojkar som HELT SERIÖST ville köpa mig. Jag spelade med, och fick dem att tro att jag städar deras lägenhet + "make a blowjob after" för 10kr, det är ju ändå en hel årslön i mitt land! Dom började diskutera på svenska (helt omedvetna om att jag är svensk) om vad dom skulle göra med mig. Det ena ville misshandlade mig och kasta ut mig på gatan när vi kommit to their place. Började bli småskraj. Lurade därför i dom att jag hade jointar i ryggsäcken och att de kostade 5kr/st. Dom gick i taket och ville göra affärer omgående. Fick dem att gå och ställa sig i ett gathörn för att vänta - jag skulle fixa "styffen" på toaletten först.

La benen och sprang uta fan, skrattandes, med ludde hem till Zetha.

- Somnade tillsammans med luddeman efter en nattmacka.


Haha, detta var tider det! Hösten 08 om jag inte minns helt fel!
Tack Elin Hill som grävt fram denna story i msn-arkivet! :)

- Irriterad på min mage. Det räcker nu... Jag vill verkligen komma igång, men den hindrar mig ju...

- Lyrisk över dagens tur. Cyklade hemifrån med José och Anders (?) till Sognsvann. Vägen dit var fylld av mördarbackar, magnifika vyer och fantastisk natur. Detta 10min utanför centrum av en storstad! Unikt!
Löpte sedan 3,5km i ganska rask takt och trampade därefter de 8km hem igen.

-  Nöjd med jobbet. Det blir goare för varje dag som går.

- Nervös inför det ekonomiska. Utgifterna vet jag om (stora). Lönen däremot är en gåta med skatter hit och dit. Väntar med en obehaglig spänning på vad kontot säger den 20:e oktober. Fågel eller fisk?

-  Gött med en syrra som lagar mat åt en. Hon och Erik var och visiterade leiligheten ikväll.

- Sugen på godis.

- Trött och vill bara lägga mig. Ska upp om 5,5h...Bah.

Gonatt

Då var den första arbetsveckan finito - skönt om ni frågar mig.
Jobbet bringar in stålar och är just ett jobb, men mycket roligare än så är det inte. Det är enformigt, det är fysiskt jävligt tungt (benen värker och hjärnmuskelaturen har träningsvärk) efter varje arbetsdag. En vecka känns som en bedrift om jag ska vara ärlig. Ändock tycker jag att det är klart värt det. Det förbättrar mig såväl fysiskt som fysiskt, jag har hela eftermiddagarna lediga och alltd långhelg. Väldigt många går där hemma utan någonting alls för tillfället, och därför är jag jävligt glad för det jag faktisk inlett här och nu. En brygga in i arbets- och vuxenlivet som heter duga, som dessutom gör min vardag lyxig. 

Har åkt hem till Åmål under kvällen.
Rehab?
Nej. Ska jobba på PD i helgen. Sista ordinarie helgen som journalist - för den här gången. Det är fullspäckat med fotboll, segling och bowling. Ska bli kul.

En annan kul grej är att vi flyttar in i lägenheten på tisdag! Jag och Andres tar Yatzibilen från Oslo efter att det att jag slutat jobba, kör till Åmål, lastar saker och kör sedan tillbaka. Ska därför iväg och köpa säng och kolla på spisar imorn. Kanske också på tvättmaskiner.

Petter skrämde vår enda norska medarbetare till tårar idag. Det var kul. Hon satt på golvet och lipade för att han smög sig på henne från sidan. Norskar som gråter låter ömkliga.

Har lyssnat på Lorentz & Sakarias, samt Karpe Diem hela dagen. Fan va roliga dom är. Jag har inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt, jag vet bara att jag ler när jag lyssnar på det och att musiken sätter sig på näthinnan.  

Kommer dom här pöjkara till Oslo också mån tro? Vore jäääävligt nice!

Gårdagen var magisk. Jag tror att ni vet vad jag syftar på. Osannolikt, men ändock så logiskt. Drömmen lever vidare!

Tog mig en cykeltur efter matchen. Trampade mig fram längs Åmåls ödelagda gator och lyssnade på musik. Jag kom fram till att Åmål är hemma.
Klättrade upp på på taket i korsningen Kungsgatan-Lunnegatan. Låg där uppe och tänkte på allt och inget. Tittade på stjärnorna, samtidigt som För en lång, lång tid, För Sent för Edelweise, Yellow och Farwell to the Fairground gav den perfekta stämningen.

Jag blir alltid så jävla blödig när det ska till en förändring. När jag ska åka någonstans. Alla minnen, alla platser och alla människor är plötsligt väldigt speciella och gör mig grinfärdig i takt med musiken. Det blir liksom ett fjantigt ögonblick i en dålig snyftare.

Den här förändringen innebär dock inget negativt at all. Jag ser fram emot att göra Oslo. Pröva på det riktiga storstadslivet. Ta trikken upp till Voksenkollen och åka längd på eftermiddagarna. Träffa nya människor. Tjäna pengar. Ja, det känns bra. Oslo om veckorna och hemma på helgerna. Tror faktiskt att jag kommer att åka hemåt ganska ofta. Är väldigt hemmakär om sanningen skall fram. Jag gillar att ligga i soffan, kolla på fotboll, bli serverad mat och bara känna mig hemma. Därför blir den här kombinationen perfekt.

Jag har för närvarande jävligt roligt med mig själv. Jag läser andra bloggar. Bloggar som egentligen inte alls är roliga, utan pinsamma, fördummande, tråkiga - ja - helt enkelt läksigt värdelösa.
Det verkligt otäcka med dessa bloggar, är att de just nu är Sveriges största till antalet läsare.
- Vadå, din blogg är också värdelös och bara helt jävla fucked up i huvet, säger ni.
Nej, säger jag. Min blogg är bra - förutom att den saknar dagens outfit, vad jag åt till lunch och bilder på min söta råtta till hund. Eller för all del - jag lägger ut bilder från Hamncompagniet istället för Sturecompagniet. Dessa faktorer, samt att jag inte är allt för glamourös eller vacker att titta på, gör att jag får nöja med cirkum 50 läsare om dagen.

Men! Jag har en ideé!
Jag ska ju flytta till Oslo till veckan, dvs storstaden. Då passar det ju alldeles utmärkt att ändra om mitt leverne, klädstil och utseende - så att jag också kan leka herren på täppan med de riktiga stjärnorna av bloggvärlden. Jag menar, nu har ju pengarna att bli som dem! :) PS! tihi (spank*) (OMG) (rawwr) (D.S)

Mina förebilder:



Nej nu spårade jag ur. Men helt seriöst: HA HA HA HA.
Nog för att vi lever i olika världar (I Sverige), men detta har inte klass - det här är humor på hög nivå. Kolla in brunkrämen, kolla putandet med läpparna, spana in vart händerna befinner sig någonstans, men framför allt - titta på kåtheten i pojkarnas blickar. De ser ut som 12-åriga pojkar som ber om att få den i stjärten.
Vet inte hur länge jag skrattat åt den här bilden, men det har börjat närma sig överdrift nu.
Killen näst längst till vänster heter Chrispher Rahlenfeldt, och är en av Sveriges populäraste bloggare just nu.
Om det är för att folk som mig (skrattar åt eländet) eller tonåringar som avgudar honom som läser, låter jag vara osagt. Vilket som - det är fortfarande illa.

En annan person som man måste ha stänkskydd i närheten av är Kissie. Annars är det risk för att kläderna ser nedbajsade ut efteråt.
 

Kissie Pissie heter jag, å jag e alltid go och glad. Vill du ha en liten grej?

Stoppa något barnförbjudet i mig! :)

Förlåt. Det här inlägget var lågt. Alla får naturligtvis umskatta vad/vem dom vill.

Hade jag styrt landet hade det dock inte varit så. Vote for Davido - elction 2010.

Det här var sannerligen tider det. Jag trodde på en proffisionell karriär vid min hemkomst - men jag har bara fått ett skamligt anbud än så länge....Oliver däremot. Han dansar på Moulin Rouge vad jag har hört. Piskar damerna med slangen och ger stånngen. Vilken alftahane!

Ja, ni läste rätt. Detta inlägg ska handla om hur man gör när det är dags att skita i skogen. När det trycker på i ett prekärt läge så att säga.
Först så sät......
Nej, vi skiter i det här.

Hör att dom diskuterar svininfluensan i SVT:s Debatt. Vilka ska vi vaccinera, när ska vi göra det och hur skall det gå till, är det vad de tjabblar om.

Om jag fick bestämma, så skulle jag föreslå vaccinering av alla under 12, samt alla över 60 år.
Varför?
Åldersgränserna har jag satt där bara för att gränsen måste dras någonstans. Är man under 12, så går man i grundskolan, man leker fortfarande, är inte så noga med hygienen, är mer mottaglig för infektioner, samt att man troligen tillhör en familj där alla ungarna bor hemma. Blir en unge i en "barnfamilj" smittad, då är det troligen kört för den övriga familjen i hushållet också. På sätt sprids smittan fort som faen om den inte upptäcks i tid.
En unge snorar på en annan unge i skolan, som i sin tur hostar på sin storebror på högstadiet, som i sin tur hånglar med sin flcikvän, osv, osv. Ni fattar. Vaccinera småglinen - dom är livsfarliga!

Över 60 har jag satt bara för att äldre människor oftast har olika krämpor och sjukdomar redan. De är mycket mottagliga för infektioner och blir sjukare i större utsträckning än yngre människor.
Dessutom tycker jag att man ska kunna leva ett gott liv om man är i den åldern. Det sista man vill är att gå och oroa sig för en jävla smitta när man sitter vid poolen på den spanska solkusten och njuter av sin pension...

Dessa människor ska få vaccineras gratis.
Sedan ska vi där emellan få vaccinera oss om vi vill - men då ska det kosta. Är man bara noga med vad man tar i och vem man är i närheten av, så är det heller inga problem.

Den oro jag hade nere på Rhodos är faktiskt som bortblåst. Jag kommer inte dö i någon influensa. Troligen inte du heller. Varför då oroa sig?
Däremot är det onödigt att låta smittan löpa amok, då det finns länder som inte har samma möjligheter som oss att försvara sig. Tänk er slummen i Indien t ex....

Kom på mig själv när jag var ute och åkte rullskidor för ett par timmar sedan.
Hur kan man vara så lat med ändå abitiös som mig?


När det gäller hushållssysslor, såsom städning, matlagning, trädgårdsarbeten eller dyl - så är jag fullständigt ointresserad. Mamma får tjata på mig i veckor för att jag ska dra bort mossa från taket, som tar 10min i praktiken.
- Jag sover i samma lakan tills mamma byter dom, för inte orkar jag slänga på nya. Faktum är att jag i princip aldrig bäddat en säng.
- Mitt rum städas inte om jag inte känner för det.
- Är soptunnan under diskhon full när jg ska slänga något - då trycker jag ner allt så gått det går. Orkar inte gå utanför dörren och slänga skiten.
- Är diskmaskinen full när jag har ätit på något, då ställer jag porslinet på diskbänken.
- Är inte posten i brevlådan till mig själv, då tar jag heller inte in den.
Saknas det papper i skrivaren, då skiter jag i att skriva ut.

 Gällande ärenden så är jag övenonchalant.
- Alla räkningar jag får måste det komma en påminelse på, oavsett om jag har pengar eller ej.
- Lånar jag en bok eller film på bibblan, så lämnas den alltid tillbaka några dagar efter utgångsdatumet.
- Är det alldeles för lång kö i affären, då skiter jag i att handla och tar vad som finns hemma.

Jag anser mig själv inte ha tid med någonting i pricip. Mitt liv är fullspäckat med TV-tittande, datorn och träning. Om jag inte gör något av det, så skiter jag eller äter. Eller.....Jag äter oftast framför TV:n.

Det konstiga är att jag tycker att mitt liv är krävande och jobbigt. Alltid är det någon som tjatar, någon som kräver något eller någon som försöker ringa. Det irriterar mig.

Okay. Den här texten var kanske något överdriven. Bara lite.