Döden
Döden är ett ämne som förföljer mina tankar just nu. Det är fascinerande hur döden fullständigt kan överskölja oss med funderingar och tankar som drar in oss i de djupaste av skuggor.
Jag är på ett sätt en beundrare av döden. På ett annat är jag livrädd för den.
Ibland utsätter jag mig för faror som verkligen gör att jag pillar på den sköraste av trådar. Jag kör vansinnesfärder med bilen. Jag dundrar i 80km i timman nerför ett berg med cykeln - utan hjälm. Jag super mig redlös och spelar Allan i en miljö som kan vara livsfarlig. Jag skiter i att äta medicin i en vecka - bara för att jag inte orkar gå till apoteket och köpa ny.
Å andra sidan är jag fruktansvärt rädd för saker som kan skada mig. Jag har en otrolig respekt för djur som jag inte kan kontrollera. Jag är skitskraj för meteoriter, och har alltid varit. Jag är skraj för att flyga. Jag drar mig för att hamna i bråk och trubbel med personer jag inte kan hantera.
Allt jag själv kontrollerar har jag ingen repsekt för, oavsett hur farligt det än kan vara. Det som andra styr åt mig är jag livrädd för.
Diskuterade utbildning med syrran häromdagen. Hur kommer det sig att vi inte får lära oss någonting om det verkliga livet i skolan, utan bara fakta om den förgångna och om sådant som egentligen inte involverar oss?
- Hur många av er visste hur man betalar räkningar och hur försäkringar/fonder/lån fungerar när ni gick ur gymnasiet?
- Hur många av er visste hur arbetsförmedling och bidrag fungerade?
- Hur många av er vet vad ni tar er till vid ett nära dödsfall, och ni står som närmast anhörig?
- Hur många av er vet om era rättigheter i samhället juridiskt?
Visst, en del av er har läst ekonomi, juridik osv och kan därmed en hel del inom ett visst område på grund av det. Men för oss som läst estetiska och övriga specialinriktade program - hur ska vi ha någon som helst aning om hur saker och ting fungerar? Räknar man med att föräldrarna ska stå för den biten helt och hållet?
En fråga värd att diskutera, tycker jag i vilket fall.
