Change
Gårdagen var magisk. Jag tror att ni vet vad jag syftar på. Osannolikt, men ändock så logiskt. Drömmen lever vidare!
Tog mig en cykeltur efter matchen. Trampade mig fram längs Åmåls ödelagda gator och lyssnade på musik. Jag kom fram till att Åmål är hemma.
Klättrade upp på på taket i korsningen Kungsgatan-Lunnegatan. Låg där uppe och tänkte på allt och inget. Tittade på stjärnorna, samtidigt som För en lång, lång tid, För Sent för Edelweise, Yellow och Farwell to the Fairground gav den perfekta stämningen.
Jag blir alltid så jävla blödig när det ska till en förändring. När jag ska åka någonstans. Alla minnen, alla platser och alla människor är plötsligt väldigt speciella och gör mig grinfärdig i takt med musiken. Det blir liksom ett fjantigt ögonblick i en dålig snyftare.
Den här förändringen innebär dock inget negativt at all. Jag ser fram emot att göra Oslo. Pröva på det riktiga storstadslivet. Ta trikken upp till Voksenkollen och åka längd på eftermiddagarna. Träffa nya människor. Tjäna pengar. Ja, det känns bra. Oslo om veckorna och hemma på helgerna. Tror faktiskt att jag kommer att åka hemåt ganska ofta. Är väldigt hemmakär om sanningen skall fram. Jag gillar att ligga i soffan, kolla på fotboll, bli serverad mat och bara känna mig hemma. Därför blir den här kombinationen perfekt.
