Ett intressant möte.
Var allt för självsäker och missade därmed tåget från Karlstad till Åmål igår kväll. Skulle egentligen bytt i Kil, men kände att 40min på Storgatan i höstrusk, inte tilltalade mig. Hade däremot inte koll på att mitt tåg var försenat, och fick därför se mitt tåg rulla ut från perrongen i Karlstad, precis när jag kommit fram. Surt.
Gick därför till busstationen och satte mig för att invänta en buss som skulle avgå 2h senare. I ögonvrån ser jag att en liten, tjock man i 40-årsåldern sätter sig bredvid mig. Han har en stor resväska med sig. Jag tittar återigen ner på min Iphone och byter låt. Då vinkar det plötsligt en hand framför ansiktet på mig. Hajar till ordentligt och drar av mig hörlurarna.
- Excuse me, do you know when the bus to Malkom is comin?
- Ehm...No...I dont know, svarar jag på min förjävligt knackiga engelska. "Okay", konstaterar mannen. Vi sitter tysta ett ögonblick, innan mannen återigen tar ton.
- Im moving there, you know. Im from Libanon, arrived here yesterday. Do you know anything about Molkom?
Jag förklarade som det var, att Molkom är en liten håla ute i skogen som knappast har någonting att erbjuda. Mannen såg sorgsen ut. Han berättade vidare att han bodde i Stockholm på 80-talet på grund av kriget, men att han flyttade tillbaka till Libanon. Nu var läget tydligen så dåligt där nere igen, att han ville komma hit. Han hade hittat denna lägenhet i Molkom till ett "kanonpris", som han uttryckte det. Det intrycket han fått av den tidigare ägaren, var att den låg centralt i en hyfsat stor stad.
Jag bara skakade på huvudet. Det var så jävla synd om mannen. Länge satt vi och pratade om livet nere i Libanon, om hans tid i Sverige, och hur han skulle gå till väga för att hitta ett jobb.
Sedan frågade han om mig. "What are you workin with?". Jag berättade om Oslo, att det bodde många invandrande svenskar och andra nationaliteter, att det var lätt att få jobb, och att man tjänade multum.
- Fuck Molkom! Fuck Molkom, Im goin to Oslo! Can I go there tonight? Nej, svarade jag, men tidigt imorn går det en.
- Fuck Molkom, Im goin to Oslo tomorrow! Thank you man, i think i´ll sleep in Karlstad tonight. Thank you!
Så reste sig mannen upp, grabbade sin resväska och gick ut.
Jag blev verkligen tagen av mötet med den libanesiska mannen. Han hade ingenting, INGENTING, utan sin resväska och sitt glada humör. Ibland förstår man vad förjävla bra man har det. Vad enkelt allting egentligen är.
Gick därför till busstationen och satte mig för att invänta en buss som skulle avgå 2h senare. I ögonvrån ser jag att en liten, tjock man i 40-årsåldern sätter sig bredvid mig. Han har en stor resväska med sig. Jag tittar återigen ner på min Iphone och byter låt. Då vinkar det plötsligt en hand framför ansiktet på mig. Hajar till ordentligt och drar av mig hörlurarna.
- Excuse me, do you know when the bus to Malkom is comin?
- Ehm...No...I dont know, svarar jag på min förjävligt knackiga engelska. "Okay", konstaterar mannen. Vi sitter tysta ett ögonblick, innan mannen återigen tar ton.
- Im moving there, you know. Im from Libanon, arrived here yesterday. Do you know anything about Molkom?
Jag förklarade som det var, att Molkom är en liten håla ute i skogen som knappast har någonting att erbjuda. Mannen såg sorgsen ut. Han berättade vidare att han bodde i Stockholm på 80-talet på grund av kriget, men att han flyttade tillbaka till Libanon. Nu var läget tydligen så dåligt där nere igen, att han ville komma hit. Han hade hittat denna lägenhet i Molkom till ett "kanonpris", som han uttryckte det. Det intrycket han fått av den tidigare ägaren, var att den låg centralt i en hyfsat stor stad.
Jag bara skakade på huvudet. Det var så jävla synd om mannen. Länge satt vi och pratade om livet nere i Libanon, om hans tid i Sverige, och hur han skulle gå till väga för att hitta ett jobb.
Sedan frågade han om mig. "What are you workin with?". Jag berättade om Oslo, att det bodde många invandrande svenskar och andra nationaliteter, att det var lätt att få jobb, och att man tjänade multum.
- Fuck Molkom! Fuck Molkom, Im goin to Oslo! Can I go there tonight? Nej, svarade jag, men tidigt imorn går det en.
- Fuck Molkom, Im goin to Oslo tomorrow! Thank you man, i think i´ll sleep in Karlstad tonight. Thank you!
Så reste sig mannen upp, grabbade sin resväska och gick ut.
Jag blev verkligen tagen av mötet med den libanesiska mannen. Han hade ingenting, INGENTING, utan sin resväska och sitt glada humör. Ibland förstår man vad förjävla bra man har det. Vad enkelt allting egentligen är.
Kommentarer
Postat av: David
Fan vilken härlig historia!
Trackback
