en fin livsutveckling.
Vid samma tidpunkt ifjol, så var jag verkligen nere i botten.
- Jag vantrivdes i skolan.
- Jag var trött på min sjukdom som hela tiden låg och tärde såväl psykiskt som fysiskt.
- Jag fick lägga av med löpningen.
- Jag undvek socialt umgänge och gick in i mig själv.
- Jag kände mig ensam och obetydlig.
Jag var helt enkelt enkelt deprimerad.
En del personer förstod nog detta, många gjorde det inte. Men jag tror att jag döljde det ganska väl. Eller, ja, frånvaron i skolan visade väl kanske att något inte stod helt rätt till. Jag skyllde då helt på min sjukdom, och inte på att jag också mådde psykiskt dåligt. Allting i min omgivning var åt helvete, enligt mig själv, och höstens ruskighet spädde på det depressiva.
Idag ser vardagen helt annorlunda ut. Allting vände egentligen vid studenten då mitt fängelse - skolan - fick sin upplösning. Många knutar löstes upp i och med att den perioden av livet tog slut . Jag fick snabbt ett jobb nere på Rhodos, kopplade bort vekligheten i ett par månader, och levde ett liv som inte innebär några plikter eller skyldigheter mot någon eller något. Ett liv som gick ut på att JAG skulle ha roligt - dygnet runt. Denna period var viktig för mig.
Efter Rhodos-tiden har allt gått på räls.
- Jag har ett jobb jag trivs med i Oslo.
- Jag har en fin lägenhet tillsammans med två snyggingar.
- Jag känner att det sociala har fått sig ett rejält uppsving. Jag träffar mer folk - oftare - och tycker dessutom att det är roligt.
- Jag har ett fantastiskt äventyr som väntar på mig i februari. L.A - N.Y liksom?...
- Jag har stora ekonomiska förutsättningar, vilket jag verkligen njuter av.
- Jag känner att det finns väldigt många vägar att gå i framtiden. Förutsatt att USA-resan går bra, så är äventyrandet någonting jag vill fortsätta med. Varför inte bli en ny Göran Kropp eller Ola Skinnarmo?
Till helgen blire ALL-IN!
- Jag vantrivdes i skolan.
- Jag var trött på min sjukdom som hela tiden låg och tärde såväl psykiskt som fysiskt.
- Jag fick lägga av med löpningen.
- Jag undvek socialt umgänge och gick in i mig själv.
- Jag kände mig ensam och obetydlig.
Jag var helt enkelt enkelt deprimerad.
En del personer förstod nog detta, många gjorde det inte. Men jag tror att jag döljde det ganska väl. Eller, ja, frånvaron i skolan visade väl kanske att något inte stod helt rätt till. Jag skyllde då helt på min sjukdom, och inte på att jag också mådde psykiskt dåligt. Allting i min omgivning var åt helvete, enligt mig själv, och höstens ruskighet spädde på det depressiva.
Idag ser vardagen helt annorlunda ut. Allting vände egentligen vid studenten då mitt fängelse - skolan - fick sin upplösning. Många knutar löstes upp i och med att den perioden av livet tog slut . Jag fick snabbt ett jobb nere på Rhodos, kopplade bort vekligheten i ett par månader, och levde ett liv som inte innebär några plikter eller skyldigheter mot någon eller något. Ett liv som gick ut på att JAG skulle ha roligt - dygnet runt. Denna period var viktig för mig.
Efter Rhodos-tiden har allt gått på räls.
- Jag har ett jobb jag trivs med i Oslo.
- Jag har en fin lägenhet tillsammans med två snyggingar.
- Jag känner att det sociala har fått sig ett rejält uppsving. Jag träffar mer folk - oftare - och tycker dessutom att det är roligt.
- Jag har ett fantastiskt äventyr som väntar på mig i februari. L.A - N.Y liksom?...
- Jag har stora ekonomiska förutsättningar, vilket jag verkligen njuter av.
- Jag känner att det finns väldigt många vägar att gå i framtiden. Förutsatt att USA-resan går bra, så är äventyrandet någonting jag vill fortsätta med. Varför inte bli en ny Göran Kropp eller Ola Skinnarmo?
Till helgen blire ALL-IN!
Kommentarer
Postat av: David
Möcke bra!
Trackback
