andresdavid

Mitt under föregående inlägg ringde SVT. Jag har skickat in en ansökan om att vara med i programet Vem vet mest.
Nu undrade dom om jag ville vara med. Jag svarade naturloigtvis ja. För att få komma, så krävs tydligen 60% rätt på deras kvalfrågor som dom ställer direkt i telefonen. Det gick åt helvete....Hade 50%.....
Jag svarade rätt på bl a Sveriges minsta landskap (Öland), och Storbritaniens premiärminister (Gordon), men missade på frågor om österikiska konstnärer och grundämnen.. Fan, det här kommer jag gräma mig mycket över. Där hade jag ju chansen att faktiskt få vara med i TV och vinna en bra summa pengar.

Vaknade vid femtiden och kände att jag bara ville kräkas. Somnade därför om med klockan ställd på åtta. Minns knappt att jag vaknat och ringt chefen för att sjukanmäla mig, innan jag återigen slog upp ögonen 14:15.
Mår så jävla pissigt. Nu mår jag inte illa, utan nu är bara känslan rent åt helvete, utan att det är något specifikt som grämer mig. Vet inte om det är vädret som spökar, eller om det är medicinen som talar. Äter mycket kortision just nu iom att magen är åt helvete (som vanligt), och den vet jag av erfarenhet kan vara småjävlig även mot psyket.
Ska bli skönt med helg. Riktit skönt.

Ska inte gå utanför dörren idag, utan nu satsar jag på att se en massa film och sedan somna om för at orka med en arbetsdag imorn. Kul va?

I S03E03 av Californication, kommer Runkle på sin fru med att ha ett rollspel med en annan man. Gamet går ut på att mannen förgriper sig på henne, och hon spelar med.
Runkle blir helt knäckt av detta och rådfrågar sin sexfixerade chef om hon också drömmer om att bli våldtagen. Hon svarar ungefärligt att det är alla kvinnors hemliga dröm att bli våldtagen av en okänd, snygg främling. 

Det jag undrar då är förstås, hur många av er kvinnliga läsare har någonsin haft denna dröm? Någon som vågar erkänna?


(Jag är själv inget fan av våldtäkter, det verkar inte vara en särskilt civilicerad aktivitet.)

Dagens grubblande har varit kring musik och vad som gör musik bra. Jag har kommit fram till dessa saker:

Håkan Hellström - En fullkomligt genial utomjording. Han måste vara den enda människan som skär genom hårdaste berg med rösten, och ändå gör så makalöst briljant musik. Ta "Ramlar" som exempel. Helt horribel sång, men ändå magnifik. Eftersom han är så fruktansvärt dålig men ändå gör fantastisk musik, så måste Håkan klassas som en av Sveriges största genier - någonsin.

Madonna - Varför är Madonna en av världens kändaste och mest framgångsrika artister genom tiderna? Vad har hon gjort som är så jävla bra? Like a virgin? Jag har aldrig förstått mig på denna porrgumma, och kommer så aldrig att göra. Tycker bara hon är äcklig och jobbig att lyssna på.

Donkeyboy (eller är det Monkeyboy?) - Är det en kille som sjunger? Eller är det en tjej? Är det en blanding? Kan någon svara på detta med 100% säkerhet, för det har jag inte hört någon som kunnat göra ännu. "Ambitions" är ett av de största hatobjekten som jag haft i mitt liv. Jag brukar inte störa mig så mycket på musik, men den låten skulle jag bara vilja lägga på backen och sparka skiten ur.

Bruce Springsteen - Hans röst suger tag i hela innandömet och vill bara rycka ut skiten. Jag tycker att Bruce Springsteen är fascinerande. Hans texter är makalösa, hans röst är mäktigast på denna jordboll, och musikerna runt om han de skickligaste av sitt slag. New York Serenade, musikalisk fulländing?

Svenskt 90-tal - Ger mig lyckliga minnenn av barndomen. Jan Johansen, Lisa Ekdahl, Ace of Bace, Niklas Strömstedt....Jisses vilka minnen av Bikermice, håriga marsvin och jular i fjällen som poppar upp i huvudet när deras låtar spelas på norsk P4.

Jag börjar bli orolig för att jag förhastat mig med min resa till USA. Det är inte så att jag inte har viljan och tron på att jag klarar av det fortfarande, utan det är det ekonomiska läget som känns osäkert.
Just nu går alla mina inkomster till att leva, betala olika sorters räkningar och matriella ting för resan. Därmed måste jag leva snålt som attan, och ingenting går ner i fickan. Detta hade jag också räknat med.
Värre är att H&M tydligen varslar efter nyår. Det är så lågsäsong, och det behöver därmed inte lika många arbetare. Jag fick förfrågan idag om jag ville jobba vidare i januari, och jag svarade naturligtvis ja. Alla mina fickpengar och resan i sig ska ju finansieras av de pengar som jag tjänar i december och januari är det tänkt. Jobbar jag dessa månader och flyttar hem till Åmål i början av februari och lever snålt, så ska jag absolut ha råd till att tillbringa 2 månader på cykel i USA. Två månadslöner utan i princip några utgifter ska funka alldeles utmärkt, så länge jag köpt in allt det matriella, som jag förmodligen gjort då.
Kruxet är ju då om jag inte får jobba kvar. Då är jag arbetslös igen. Blir svårt att skaffa en arbetspats som vill anställa mig på en månad. Detta gör att jag känner mig fruktansvärt osäker och orolig just nu. Kommer nog så vara fram tills att jag får besked om fortsatt arbete om några veckor.
Får jag ett positivt besked däremot, då bär det verkligen av! Jag har ambitionen, resan dit, cykel, tält och sovsäck redan nu, och får jag också de ekonomiska musklerna så blir äventyret verklighet.

Den som lever får se.

Dagens promenad hem från jobbet var något alldeles särskilt måste jag säga.
Till en början kändes det nedfall som singlade ner från himmelen som regn. Eller, det var praktiskt taget regn. Det var blött på backen, grymt kyligt och fuktigt.
Sedan började klättringen som är till min lägenhet, bor ca 70m högre än lagret. För varje minut som jag knallade, så blev det kallare, och till slut var inte regnet regn längre, utan det var snö som föll på mina axlar. Tittade man åt höger så såg man att backarna och  träden kring Grefsenkollen var helt snötäckta, och bilarna som kom körandes där uppifrån var täckta av ett tjockt lager av snö. På min vänstra sida av vägen var det skepnaden av ett regnigt landskap. Riktit märklig känsla. 
Tydligen så har norra Oslo varit gränsen för vart snön har fallit i Norge. Gardemoen ska ha haft riktigt snökaos om jag förstått rätt.

Vinter andra november, är inte det väldigt, väldigt tidigt? Vi brukar ju inte ens ha snö på jul hemma...

- Fem tappra riddare var vi som trillade ner för den brantaste av trappor och aldrig kom upp på benen igen.

- Knackade på en massa ungar som ville ha godis. Hade inget hemma, så de fick ruttna morötter istället.

- Det gick att bli full på trefemmor.

- Rekommenderar ingen att sätta sig på trappan utanför huset. En lång förrymd neger skapade ett vattenfall i den. Fiskmåsarna gillar dock att sitta där nu.

- Stod och diskuterade livets mysterier på torget med Mikaela Nordh från Bengtsfors. Vem denna Mikaela Nordh är, har jag ingen som helst aning om. Namnet sitter däremot kvar i skallen. Facebooka henne blir!

- Träffade lite gamla klasskamrater från Långedstiden. Det var riktigt trevligt. Vissa hade förbättrat sig (utseendemässigt), andra inte.

- Var på en fest ovanför Ceylan. Var den rolig? Det är frågan.

- Vad höll jag på med på HC? Det känns som en tragisk dröm som blev verklig.

- Hjälpte till med whiskeycola för att få fart på trefemmorna. Det var smart.

- Stod på scenen och diggade med en prinsessklänning liksom? Vilken fruktansvärd mardröm det måste varit för dem som bevittnade skiten...

- Hur gick det med raggandet då, undrar ni.  Bra, säger jag. Vissa tjejer går tydligen igång på prinsessor med håriga ben.

- Tro fan att dom spelade "Ambitions" på HC också. Jag hör skiten femtielva gånger varje dag på jobbet, och det är så ihelvete jobbigt. Vem gillar denna frukansvärda plåga, egentligen? En manhaftig lesbian som brölar, fyfan.

- Sammanfattninggsvis en riktigt bra afton. Nu blir det knega igen då.

...jag är nog fulast på HC ikväll. Har ingen speciell tanke bakom min utstyrsel, utan den är bara skitful. Blir svårt att ragga snyggt ikväll må jag säga. Lär bli svårt att ragga alls. Det kanske är lika bra, jag raggar ju så förbannat urdåligt i alla fall.

Har köpt en massa 3.5% Heineken att dricka ikväll. Bör nog börja direkt, om det nu ska bli något vettigt av det hela. Ska bli skönt att fylla 20 så småningom.

Skrattade högt imorse när jag läste nattens inlägg. Kan varit bland det mest briljanta jag skrivit (inatt var det bland det sämsta).

Oddsen för att jag kommer in på HC ikväll är inte särskilt låga. Det e rätt, så skall det va. Plötsligt händer det, så att säga.

"Ulf, du får inte skylla på praktikanten". Hur briljanta är inte ICA:s reklamer? Jerry borde göra alla reklamer som sänds på TV. Tänk vad mycket gladare alla skulle gå runt och vara, å tänk vad man skulle se fram emot reklampaus!

Satte på TV4 nu, bara för att se om det var reklampaus. Till mitt stora förtret så är det damfotboll som visas. Varför inte ha Jerry som kommentator, så kanske damfotbollen får något som helst underhållningsvärde?


David var med på den stora scenen och lekte med de norska pöjkara.

Sitter i mammas soffa efter en lång fredagskväll hos Copen. Tillsammans med värden han själv, blixt, höjdén och gamnis, avnjöts en jävla massa godis och Copa Cup 14 avgjordes. Vinnare för kvällen blev  Jocke, som nu spelat hem de tre senaste pokalerrna i denna gentlemannasport (vi snackar fotboll på playstation). Han börjar bli en riktig demon, den saten.

Imorgon är det lördag. Lördag. Lördag denna vecka innebär alkohol i stora mängder, en förtjusande utklädsel, ännu mer alkohol, och sedan in i det trånga svarta hålet. Förhoppningsvis kommer man ut vid god vigör och blekt ansikte.
Dagen har jag tänkt att spendera alena med min kära vän -  TV:n. Mot kvällen kommer det några pojkar å vi ska göra det bästa för att HC ska bli så obekvämt som möjligt för alla andra dansfjollor. Blir nog en hemtrevlig (mja) och liten tillställning (mja) here at my place (eftersom att det finns trångsynta människor (-a -or, läs som du vill) i denna stad som tror att man är nån sorts elit). Jag tycker mest att det var skönt och behagligt att det blev som det blev. Litet, spontat och jävligt grabbigt är alltid en vinnare, och därför väljer jag det före något annat. Att följa spontana instinkter - möcke bra! Arrangerat dravel - ente bra! Så mycket har jag lärt mig under det senaste året.
Just att jag inte vet riktigt vad som kommer att hända imorn kväll, bara vilka jag ska vara med, gör att det kommer bli Magnific. 

En sjaskig porrfilm har rullats i över en timma på TV:n framför mig. Jag har inte brytt mig om att titta en endaste minut, men ljudet har jag likväl på. Varför är en jävligt bra fråga. Byter kanal till SVT1 istället. "Skräddaren i Panama" går tydligen, vad fan det nu är för något dravel. Byter tillbaka till Canal+ igen. Mycket gemytligare så.

Träffade Ludde och Zetha i Karlstad idag. Alltid lika trevligt.

Handlade kläder åt Robin också. Man måste hjälpa de som har det lite kämpigt här i livet. ;)

Kan vara det kaxigaste och sämst skrivna blogginllägget jag n¨ågonsin skrivit. Men det sammanfattar vilket mode jag är i just nu - trött (klockan är 0300) och fylld av självförtroende.
Ta det med en nypa salt, men ändå inte. Ni känner mig, jag är som jag är - hopplös och smårolig.

Åh, jag tror jag är kär. Riktigt jävla råförälskad. Ni vet, någon gång då och då får man bara den där känslan av att allt är rätt - att man träffat något som gör ens liv till en bal på slottet. Jag har just den känslan idag.
Jag är Askungen.
Vem är det som har fått mig ned i det helvetiska paradiset av rosa rosetter och jumbostora praliner, undrar ni då. Jo...Hon är väldigt vit faktiskt, dock inte finskt påbrå. Tror hon är svensk. Kaxig, jävligt kaxig. Sen så är hon len som den lenaste babyröv. Att smeka henne längs stången är fantastiskt. Hon är smal och väger därmed nästan ingenting, vilket underlättar när det blir guppigt och man kan behöva lyfta henne en stund. Jag gillar aggressivitet, och det vet hon om. Hon vet verkligen vad jag behöver och vad jag går igång på, om man säger så.
Det är svårt att beskriva henne... En känsla utav eufori och livsglädje spred sig inom mig, redan första gången jag satt på henne. Den känslan upplever man inte många gånger. Därför slog jag till och köpte henne omgående:) Kär blir man inte många gånger i sitt liv, och därmed gäller det att ta vara på ett sådant kanonerbjudande som mannen gav mig.

Nishiki Comp - vår bröllopsresa i USA kommer att bli fantastisk, och jag älskar dig! :)


LOVE!

Jag blir trött. Så jävla trött.

Skänker en tanke till mig själv. Är inte sugen på att gå de två kilometrarna till jobbet. Är inte sugen på att jobba heller för den delen.
Det är torsdagslatheten som smyger sig på!

Det finns en vaktmästare på jobbet som heter Joe-Arne. Hur coolt är inte det? Jag förstår inte ett ord av vad Joe-Arne säger, för att Joe-Arne pratar en väldigt konstig dialket. Joe-Arne är liten, Joe-Arne ser ut som ett smurftroll, Joe-Arne cruisar korridorerna med en tvättmaskin, och Joe-Arne tycker att jag har byxorna för långt nerdragna.
Joe-Arne är Kung!

Efter att "hallåan" ropat "Godmoeeeeeen allesamman, ha en fin dag" för 3235 dagen i följd, ropade hon idag också ut att Björn Utter hade telefon. Jag garvade som fan. BJÖRN UTTER! Och JOE-ARNE! My gosh.

Fick kasta papp hela dagen. Det var kul som fan. Är säker på att jag skulle klå vem som helst på 21 (basket alltså) efter dagens träning.

I Sverige spekulrerar man i om när Erik Hamrén presenteras som ny förbundskapten.
I Norge funderar man över hur man ska kunna slå Sverige på käften för att ens spekulera.
Tro mig, Erik Hamrén är inte vår nästa förbunskapten i fotboll. Det blir Jörgen Lennartsson!

Konstaterar att helgen kommer att bli bra. Lite fest, lite TV-spel, lite alkohol, lite pizza, och lite galna upptåg så har vi steken stekt. Kanske skulle försöka mig på att ragga också? Ja, jag ska nog ragga i helgen.
Se upp alla flickor små, jag ska ragga i helgen. Det kommer inte att bli beghagligt för någon.

Ska se lite Californication innan jag sussar lite tills det är dags för mat. Sedan blir det ännu mer Californication, och ännu mer sussa.



Har ni mött spöket Laban? Det har jag!

- Fick gå till jobbet efter som min cykel blivit stulen. Som sagt. Jag fick gå. Klockan 05:20. Våndas mig, bortskämda snorungar!

- Provade på pissoaren på jobbet. Den var för hög för mig, och jag fick därför snällt sätta mig på toaletten och kissa som en annan kärring. När ska de bygga pisskoppar i lagom höjd för oss normala människor? Jag menar, hur ska jag kunna framstå värdigt när jag måste sitta och kissa?

- Mackan bjöd på snus. Jag bangar inte snus.

- Käkade en massa godis medans jag arbetade. Sjeferna bjöd eftersom vi delat in oss i nya arbetslag. Jag kör på zon C. Coolt va?

- Snus blir man speedig av. Godis blir man speedig av. Tillsammans blir de en oslagbar kombination när man ska plocka kläder i en ruggig takt.

- Drack 8 koppar varm choklad. Minst.

- Tror att jag plockade snabbast av alla idag. Kanske få en guldstjärna av Mr. Björn imorgon?

- GICK förbi en man som sprang i Refstadsbacken (väldigt lång, väldigt brant). Han försökte svara när jag gick om på utsidan, men fick ge sig när jag satte in ordentlig gångtakt. Jag log hela jag. Det gjorde inte mannen.


jul snart då!

Kliver av bussen, går igenom Oslo S och ut på Jernbanetorget. Skulle hämta min cykel som jag parkerat där över helgen. Vad möts man då av? Jo, ett avklippt lås liggandes runt stället. Ingen cykel.

Jag blir så jävla grinig på sånt här. Visst, jag har också tagit någon cykel i mitt liv. Men då handlar det om en random kärringcykel som legat och skräpat i ett dike, och inte en fin moutainbike som står fastkedjad. Att folk ens har mod till att gå och klippa av cykellås på en helt öppen plats....

Får helt enkelt knalla de två kilometrarna till jobbet imorn - halv6 på morgonen...Kul, jävligt kul.

Måste säga att Californication är bland det mest underhållande jag sett. Så vågat, så ocencuretat, så genialt, och så jävla precist! Briljant!

Vid samma tidpunkt ifjol, så var jag verkligen nere i botten.
- Jag vantrivdes i skolan.
- Jag var trött på min sjukdom som hela tiden låg och tärde såväl psykiskt som fysiskt.
- Jag fick lägga av med löpningen.
- Jag undvek socialt umgänge och gick in i mig själv.
- Jag kände mig ensam och obetydlig.

Jag var helt enkelt enkelt deprimerad. 
En del personer förstod nog detta, många gjorde det inte. Men jag tror att jag döljde det ganska väl. Eller, ja, frånvaron i skolan visade väl kanske att något inte stod helt rätt till. Jag skyllde då helt på min sjukdom, och inte på att jag också mådde psykiskt dåligt. Allting i min omgivning var åt helvete, enligt mig själv, och höstens ruskighet spädde på det depressiva.


Idag ser vardagen helt annorlunda ut. Allting vände egentligen vid studenten då mitt fängelse - skolan - fick sin upplösning. Många knutar löstes upp i och med att den perioden av livet tog slut . Jag fick snabbt ett jobb nere på Rhodos, kopplade bort vekligheten i ett par månader, och levde ett liv som inte innebär några plikter eller skyldigheter mot någon eller något. Ett liv som gick ut på att JAG skulle ha roligt - dygnet runt. Denna period var viktig för mig.
Efter Rhodos-tiden har allt gått på räls.
- Jag har ett jobb jag trivs med i Oslo.
- Jag har en fin lägenhet tillsammans med två snyggingar.
- Jag känner att det sociala har fått sig ett rejält uppsving. Jag träffar mer folk - oftare - och tycker dessutom att det är roligt.
- Jag har ett fantastiskt äventyr som väntar på mig i februari. L.A - N.Y liksom?...
- Jag har stora ekonomiska förutsättningar, vilket jag verkligen njuter av.
- Jag känner att det finns väldigt många vägar att gå i framtiden. Förutsatt att USA-resan går bra, så är äventyrandet någonting jag vill fortsätta med. Varför inte bli en ny Göran Kropp eller Ola Skinnarmo?


Till helgen blire ALL-IN!